Piraterna seglade hela vägen till Bryssel

Det mest positiva med valrörelsen inför gårdagens val till Europaparlamentet är att frågan om ja eller nej till svenskt medlemskap äntligen tycks ha blivit en icke-fråga. Tråkigt bara att det skulle ta femton år från folkomröstningen att komma till den punkten. Att medlemskapet som sådant blivit en ickefråga betyder dock inte att den svenska tvehågsenheten inför Europasamarbetet upphört. Det finns en tendens att nationellt ta åt sig äran för populära beslut medan impopulära beslut gärna skylls på det mer diffusa EU. Lite som om Sverige och svenska politiker inte var med och fattade även obekväma beslut. Årets valrörelse har också bjudit en form av skrämselpropaganda som kan kännas igen från båda sidor i folkomröstningen. Denna gång har den drivits av Socialdemokraterna och speciellt förstanamnet Marita Ulvskog gällande arbetskraftens fria rörlighet. Den i realiteten lilla företeelsen med tillfälligt utstationerad utländsk personal till Sverige har beskrivits som "människohandel" av Ulvskog vilket är djupt smaklöst. Länge såg det ut som att de två stora partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna, skulle göra upp om att vara valets segrare. Massmedia gjorde också sitt till för att göra det till ett slag mellan just dessa partier. Nu blev det inte så utan de stampar runt i trakterna på vad de hade förra gången vilket då var historiskt dåligt för båda partierna. Ett rätt sympatiskt utslag då dessa två partier har varit väldigt nationalistiskt självgoda i sina kampanjer. Utfallet blev en nyttig minnesbeta för dem. Valets tre vinnare blev istället i tur och ordning Piratpartiet, Miljöpartiet och Folkpartiet. Piratpartiet är den givna succén med tanke på att de kom från ingenting och seglade fram burna av de etablerade partiernas usla hantering av frågor rörande personlig integritet och fildelning. Miljöpartiet gör ett riktigt framgångsval och är nu uppe på EU-nivåer som de hade i början av det svenska medlemskapet. Då understödda av EU-motstånd. Något som inte kan vara förklaringen denna gång då Miljöpartiet lagt om sin politik och numera accepterar medlemskapet. Folkpartiet går också starkt framåt vilket säkert förklaras av Marit Paulsen. Frågan är om hon kommer att sitta hela mandatperioden eller om hon mest agerade vallokomotiv för att lämna över till en ersättare om ett eller ett par år. De två stora förlorarna är utan tvekan Junilistan och Vänsterpartiet. Junilistan givetvis för att de åker ut helt och hållet och Vänsterpartiet för att de mer än halveras. Sören Wibe lyckades inte rädda Junilistan och Eva-Britt Svensson (V) har varit för okänd för att kunna upprepa förra valets 12,8 procent. Centerpartiets högt ställda mål om tre mandat blev till minskat stöd men fortsatt ett mandat. Kristdemokraterna lyckades också rädda sitt mandat men där återstår en spännande räkning av personkryssen. Möjligen slår Alf Svensson ut toppnamnet Ella Bohlin. I ett val finns alltid vinnare och förlorare. Utöver årets tre vinnare är faktiskt demokratin lite av en vinnare. I alla fall i Sverige. Valdeltagandet har tagit ett skutt uppåt och den nedåtgående trenden i valen till Europaparlamentet är bruten.