Lars Dufwa fick rastplatspriset

Granskningen av rastplatser runt om i landet görs av Motormännen som årligen utser en föredömlig anläggning i varje län. Faktum är att det är förre Osbybon Bertil Möller – Volvohandlare i Osby och Älmhult mellan 1955 och 1969 – som har tagit fram Motormännens bedömningsmodell. – Det gjorde jag för cirka 10 år sedan. Förut åkte våra vägombud runt och tyckte till efter eget huvud. Nu finns ett poängsystem som är lika överallt. Det är en rad saker som bedöms med poäng från 1 (mycket dåligt) till 5 (utan anmärkning): Skyltning, ordning på p-platsen, information, tillgänglighet för funktionshindrade, lekmöjligheter, allmänna intryck med mera.

När riksväg 23 drogs utanför Osby omkring1990 fanns ett par alternativ till rastplatser, bland annat ett vid Helgeå i Strömsborg. Men Sven-Arne Svensson kämpade för att den skulle hamna i Marklunda och fick sin vilja fram. – Han försäkrade att det gick att göra en damm. Vi tvivlade på att grundvattnet gick så högt. Men han hade rätt, minns Kjell Lindahl. 1992 invigdes Statoilmacken och rastplatsen och 2006 tog Camilla och Lars Arvidsson över.

Av landets omkring 350 godkända rastplatser finns 25 i Skåne. Lars Dufwas närmaste granne uppåt landet finns norr om Älmhult och söderut finns rastplatser i Stoby och Norra Mellby, Vägverkets vill ha en rastplats per 30 minuters körning längs större vägar. Den målsättningen är i stort sett uppfylld för Skånes del. – Vi har några luckor längs väg 19. Men en är på väg att täppas till. Vi förhandlar om en ny rastplats mellan Broby och Knislinge, berättar Kjell Lindahl. Annars riktar vägverket in sig på att de befintliga rastplatserna ska hållas i önskvärt skick. Till kraven hör bland mycket annat att planteringar ska underhållas, att toaletter ska ses till dagligen, att gräset klipps och att sopkärlen töms varje dag under sommaren.