Dags att lämna den nekande majoriteten

Som Norra Skåne berättade i går så tar Hässleholms kommun inte emot ett enda ensamkommande flyktingbarn i år. Hässleholms kommun är långtifrån ensam, Östra Göinge, Perstorp och Kristianstad är lika nekande de. I Skåne är det endast fem av trettiotre kommuner som tar emot dessa barn. I Sverige endast 98 av 290 kommuner. Det kanske inte vore ett problem om det inte var så att det satt ett antal barn i tillfälliga boenden och bara väntade på att få komma till ett mer permanent boende. Nu får de sitta i Malmö, Mölndal, Sigtuna och Solna och bara vänta. Vänta och känna sig ovälkomna. Vi pratar om den kanske mest utsatta flyktinggruppen som finns; barn och ungdomar utan föräldrar, släkt eller vänner att söka tröst hos. I dagens Norra Skåne kan vi läsa den gripande berättelsen om hur Murtaz, 13 år, kom till Sverige och Hässleholm (Murtaz är ett fingerat namn och reportaget finns att läsa på sidorna A2–3). Resan hit gick bitvis till fots och han färdades i en plastbåt över Medelhavet. Som så många andra kom Murtaz till Malmö och ett transithem. Det är i sådana tillfälliga boenden som det i dag sitter 270 barn och ungdomar och väntar. Många av dem bär på en historia liknande Murtaz. Och i ärlighetens namn, det är 270 barn och ungdomar som väntar på att bli placerade, utslaget på landets 290 kommuner så är det mindre än ett ensamkommande barn per kommun! Vi pratar inte om några lämmeltåg av asylsökande barn som det måste beredas plats för. Men lejonparten av kommunerna säger nej. Kommunernas avoga inställning har helt förståeligt fått kritik från Migrationsverket, Rädda Barnen och barnombudsmannen. Huruvida kritiken biter återstår att se. Flyktingbarnen får sitta och vänta så länge. Övergivna. Vad är då anledningen till att Hässleholm och så många andra kommuner inte tar emot dessa ensamkommande barn? Ett vanligt förekommande argument är det ekonomiska. Visst flyktingmottagning kräver ekonomiska resurser, men i fallet med de ensamkommande flyktingbarnen så är den statliga ersättningen väl tilltagen. Ersättningen borde täcka de utgifter som uppstår och precis som Norra Skåne berättade i går så uppger vissa kommuner att de till och med gör ett ekonomiskt överskott på att ta emot de ensamkommande barnen. Andra vanliga argument är de praktiska: Det finns inte bostäder, hem åt dem och så vidare. Men vilken kommun i Sverige är så tätbefolkad att den inte förmår att ta hand om och placera ett enda barn? Hässleholms kommunalråd Urban Widmark (M) angav i gårdagens Norra Skåne praktiska skäl till varför Hässleholms kommun inte tar emot ensamkommande barn. Kan hända att det är besvärligt och svårt. Men om viljan verkligen finns så finns också möjligheten. När Hässleholms kommun 2007 och 2008 tog emot ensamkommande flyktingbarn så var det för att lösa ett akut problem. Dagens situation för de väntade flyktingbarnen är också akut. Nog borde Hässleholms kommun ha förmågan och medmänskligheten att hjälpa fler så som man hjälpt Murtaz? Hässleholms kommunledning borde tänka om och tänka rätt!