Rosa Elfving fick tidigt uppleva sorgen
På fjärde ringsignalen svarar en något sömndrucken Rosa, eller Rose-Marie Elfving som hon egentligen heter. Hon har jobbat natt som vårdbiträde på Nybohemmet och lever under ett annat tidsschema än en familjeredaktör. Trots det abrupta uppvaknandet piggnar hon snabb till och är redo att svara på några frågor. Rosa är uppvuxen i Vankiva och fick sin gymnasieutbildning på Linnéskolans distributions- och kontorslinje. Därefter läste hon till sjukvårdsbiträde på Milnerskolan. Hon har sedan haft jobb som kontorist på Linnéskolan, som sjukvårdsbiträde på sjukhuset i Hässleholm samt sålt blommor på Backagårdens trädgård i Finja. – De senaste tio åren har jag arbetat natt på Nybohemmets demensavdelning. Det passade min familje-situation bra att jobba natt, jag har kunnat vara hemma mycket med mina barn. Dessutom är jag en nattmänniska och har inte svårt att hålla mig vaken om nätterna. När Rosa var 17 år inträffade något som vände upp-och-ner på hela världen. En dag kom en kille körande på sin motorcykel på landsvägen i Vankiva. Det var så hon träffade sin blivande make. Han älskade motorcyklar – ett intresse som smittade av sig på Rosa. De blev snart ett par, men hans framtid såg inte ljus ut. Han led av en mycket svår sjukdom som ganska snart gjorde sig påmind. Till en början trodde de att han skulle kunna besegra sjukdomen, men så blev det inte. – Vi gifte oss vid en enkel ceremoni och flyttade till ett hus i Stjärneholm. Hoppet är väl det sista som överger en. Vi fick några månader tillsammans, men jag förstod ganska snart att han inte skulle överleva. De sista månaderna tillsammans var tuffa. Vid 21 års ålder blev Rosa änka. – Jag var gammal redan då. Det kändes som om jag hade levt ett helt liv och var färdig. Det är inget man väntar sig, att bli änka vid 21-års ålder. Trots att det har gått nästan 29 år sedan dess, tänker Rosa fortfarande ibland på det hon tvingades gå igenom och den svåra tid som följde. Även om det just då kändes omöjligt att någonsin bli lycklig igen, så fäste hon blicken framåt. Hennes positiva sätt och glada humör har varit till stor hjälp och livet har fortsatt. Inte såsom Rosa planerade från början, men med facit i hand har hon mycket att glädjas över. Hon har fyra barn och två barnbarn. Djuren, naturen, trädgården och blommorna är hennes stora intressen och hon älskar sjöar och hav. Och motorcyklar. – Jag ärvde väl intresset för motorcyklar av min man. Jag har haft motorcykel själv och var överförtjust i den. Hon har även varit en aktiv föreningsmänniska. Tidigare var Rosa sekreterare i Mala IF:s ungdomsförening och hon har även varit medlem i Lille Mats MC-klubb. Numera trivs hon med att vara supporter till sina fotbollsspelande barn.
