Förr var det hemska arbetsmiljöer
Har på äldre dagar tänkt mycket på arbetsmiljö förr och nu. Sedan 30 år tillbaka har vi besökt allt från stenbrott, sädesmagasin och silos för spannmål. Var i Lomma när eternitfabriken ännu var igång och på senare år besökt några äldre fabriker där. Bland annat har Hässleholm sedan mitten av 1980-talet fått ett industrimuseum, en filfabrik. I samtliga miljöer har arbetare, och ägare med, fått olika dammsjukdomar och på vissa arbetsplatser drabbades många av lungsjukdom som sakta men säkert gav en plågsam död. I vissa fall gav till exempel stendamms-lunga upphov till andra mer eller mindre dödliga sjukdomstillstånd. Om detta talas det numera väldigt sällan om ens alls. En av ägarna på den filfabrik som numera kan ses då det till exempel är öppet hus, var arbetare där och senare delägare. Hans arbete var att slipa och de stora slipstenarna bestod länge av sandsten. Det gav denna delägare silikos. Han fick också sten-dammslunga men om det talas det inte mycket. Det är ju också en arbetsskada. Att se den gamla filmen om Lomma Eternitfabrik, gav många en tankeställare. Mer känt är de lung-sjukdomar som stenarbetarna fick förr. Men dålig arbetsmiljö fanns på många håll och drabbade vissa yrkesgrupper mer. Det vare sig talades om, eller fanns till exempel munskydd och annat när Sverige industrialiserades och långt fram på 1960-talet var det inte heller vanligt förekommande. Jag läste i en några veckor gammal Norra Skåne just om museer. De olika yrkeskategorier som fick olika typer av dammlunga har dött för många år sedan, men vi som finns nu bör väl få höra om och läsa om den sidan av arbete på arbetsplatser från förr. Bland annat barn och barnbarn till dessa personer lever ännu.
