Kämpade förgäves för en sjuk mans rätt till vård

Hässleholm Det är varmt och ombonat inne hos Inger Harris i villan i Skälsböke.
Hässleholm • Publicerad 13 augusti 2009 • Uppdaterad 13 december 2021
Här i en stuga som helt saknade moderniteter bodde Lennart Kjellkvist mellan sjukhusvistelserna. Kommunen vägrade bevilja plats på korttidsboende där han skulle kunna återhämta sig.
– De har begått en lång rad misstag och visat brist på empati
Här i en stuga som helt saknade moderniteter bodde Lennart Kjellkvist mellan sjukhusvistelserna. Kommunen vägrade bevilja plats på korttidsboende där han skulle kunna återhämta sig. – De har begått en lång rad misstag och visat brist på empati

Det är varmt och ombonat inne hos Inger Harris i villan i Skälsböke. Bordet står dukat med hembakat; bullar, kakor, skorpor och sylt på systerns självplockade bär. Kontrasten mot livet i det röda lilla torpet intill är enorm. Där inne levde Lennart Kjellkvist nästan fram till sin död utan el, värme, rinnande vatten och toalett. Lennart hade varit sjuk länge men tillståndet försämrades under förra hösten. Grannen Inger Harris såg hur han fick allt svårare att sköta de vardagliga sysslorna och till sist gjorde hon det mesta åt honom: bar in ved, vatten, matade katterna och körde honom till sjukhuset. – Jag var bara en medmänniska. Man kan inte sitta stilla och se hur någon bara tynar bort, säger hon. Lennart ville inte ha någon hjälp från hemtjänsten, men när sjukdomarna blev värre längtade han efter åtminstone tillfällig värme och vård. Tre veckor före hans död hölls därför ett vårdplaneringsmöte med hemsjukvården i Tyringe.

Lennarts ansökan om en plats på korttidsboende prövades dock inte ens; handläggaren svarade bara att han både var för frisk och att väntetiden dessutom var lång. Däremot rekommenderades att han på egen hand hyrde ett rum på Backagården i Finja för att återhämta sig. Men någon återhämtning blev det inte tal om här. På Backagården var det så kallt att Lennart tvingades ligga med kläderna på. Dörren var så tung att han själv inte kunde öppna den och matlådorna rörde han inte. – Man pratar så mycket om att alla har rätt till ett värdigt slut på livet, men det här går tvärs emot alla sådana tankar, menar brodern Bertil Kjellkvist, som säger att KVH-läkaren direkt fällde kommentaren "här kan vi inte bedriva någon meningsfull vård". Både Inger och Bertil skakar på huvudet. De kommer aldrig att kunna förstå hur en äldre man nekades omvårdnad trots sin svåra situation. – Jag vädjade till handläggaren om att göra ett undantag. "Tänk om det vore din egen far?" sa jag. men hon svarade bara att de hade sina regler, säger Inger. När hon en vecka efter att Lennart kommit till Backagården fick nog och körde honom till akuten i Hässleholm blev han omedelbart inlagd. Då var han utmärglad och hade mycket dåliga blodvärden. På sjukhuset hölls ett nytt möte med kommunen och en tid senare, den 6 februari, beviljades Lennart plötsligt en plats på Kaptensgården. Men då var det för sent. Han avled två dagar senare, 71 år och elva månader gammal, allvarligt sjuk i Crohns sjukdom, med magen full av cancer och en inflammation i svalget. – Är det så här det ska vara att bli gammal och dålig, då vill åtminstone inte jag hamna där. Man tycker att det är för jäkligt rent ut sagt att det ska få gå till så under detta århundradet, rasar Bertil. Norra Skåne sökte under gårdagen omsorgschefen Laila Jeppsson, som hänvisade vidare till myndighetschefen Dan Kjellsson. Han var dock inte anträffbar.

Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.