Var fanns kvinnorna?

Opinion Efter att ha läst Jonna Ingvarssons recension av tre av de band som spelade under Festivaldax den 5 augusti känner jag mig tvungen att besvara, eller snarare kasta tillbaka, den fråga som avslutar hennes text.
Opinion • Publicerad 20 augusti 2009 • Uppdaterad 15 december 2021
Verksamheten var ett av de band som spelade under Festivaldax.Foto: JÖRGEN ALSTRÖM
Verksamheten var ett av de band som spelade under Festivaldax.Foto: JÖRGEN ALSTRÖM

Efter att ha läst Jonna Ingvarssons recension av tre av de band som spelade under Festivaldax den 5 augusti känner jag mig tvungen att besvara, eller snarare kasta tillbaka, den fråga som avslutar hennes text. Det Jonna undrar är varför scenen nästan uteslutande intogs av män. Efter över tio år som arrangör av konserter och festivaler i Hässleholm är det inte första gången jag stöter på samma fråga. Jag har även läst när andra arrangörer, såsom Rockparty, fått densamma. Varje gång har jag frågat mig samma sak, nämligen vilka band frågeställaren saknar. Att det finns en stor manlig dominans inom det svenska musiklivet är ingen nyhet. Varför går det bara att spekulera i, men så länge det är så kan man inte belasta arrangörerna för att de inte bokar några band med tjejer i. Scenen i stadsparken arrangerades under festivalens två första dagar av Studiefrämjandet i Hässleholm och alla banden som spelade dessa dagar bedriver studiecirklar hos oss. Av våra cirka 30 band består ett av enbart tjejer och i fyra av banden är en av medlemmarna kvinna. Detta är naturligtvis alldeles för låga siffror, men de förklarar varför endast tre tjejer stod på scen under våra dagar. Runt om i landet har olika försök gjorts för att få in fler tjejer i band. Marit Bergman startade Popkollo och i Malmö genomfördes under förra året ett projekt under namnet Dista. I båda projekten har man satsat stora pengar på att köpa in utrustning, hyra lokaler och avlöna personal. Detta är kostnader som hade varit motiverade om det hade lett till att fler tjejer fortsatte i band även efter att projektet avslutats, men så är inte fallet. För de flesta band och musiker som ingått i dessa verksamheter har musikkarriären avslutats i samband med att projektet gjort det. Givetvis håller vi alla dörrar öppna för musikintresserade tjejer att starta band hos oss. De kommer att erbjudas samma hjälp och stöttning som alla andra band som kontaktar oss. Om Jonna Ingvarsson tänker på något särskilt band som hon anser vara mer värt en spelning än något av de 14 band som stod på scen den 5 och 6 augusti är jag idel öra. Jag är även öppen för alla förslag på hur vi får fler tjejer att spela i band och diskuterar gärna kring varför det ser ut som det gör idag. Patrik Nilsson musikhandläggare på Studie-främjandet MittSkåne Svar direkt: Jag vill först och främst understryka att min fråga inte enbart var kritik mot Studiefrämjandets arrangemang, utan också mot mansdominansen i musikbranschen i allmänhet. Dock håller jag inte med Patrik Nilsson när han säger att man inte kan belasta arrangörerna. Inom både den internationella som nationella musikscenen finns det otroligt många begåvade kvinnliga artister, ändå fortsätter arrangörer som Rockparty att fylla sina bandlistor med nästan enbart män. Jag förstår att det blir svårt i Studiefrämjandets fall, när knappt någon av huserande musiker är kvinnor. Men Patrik Nilssons argument till trots, tror jag på satsningar såsom Popkollo för att få in tjejer i branschen. Kanske är det något med Studiefrämjandets image som är mer tilltalande för män, som kan förändras? Att Studiefrämjandet redan har sett situationen som ett problem är ett stort steg. Frågan är förstås väldigt svår, men jag tror att det är viktigt att inte ge upp, och att inte acceptera läget som det är.

Admin
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.