Fokus blev fel, tack vare Israel

Men så är inte fallet och det är faktiskt Israels eget fel. De som borde ha allt att vinna på en debatt kring kulturartikelns innehåll, ett innehåll som andas antisemitiska konspirationsteorier och är dåligt underbyggd, har istället genom sitt agerande fått debatten att handla om pressfrihet. Otaktiskt och olyckligt är bara förnamnet. Otaktiskt för att det försämrar Israels anseende. Olyckligt för att artikeln borde ha släpats ut i solen, debatterats och synats för att därefter ha förpassats dit den hör hemma – i papperskorgen. Artikelförfattaren Donald Boström påstod att israelisk militär avsiktligt dödar unga palestinier för att plundra dem på deras organ. Inga som helst bevis presenteras, bara lösa rykten, hörsägner och spekulationer. Dessutom gör Boström den makabra kopplingen mellan påstådd organstöld utförd av israelisk militär och den härva som uppdagats i New Jersey om bland annat organiserad organstöld, där såväl politiker som judiska rabbiner fanns bland de gripna. Bevisen för detta? Obefintliga. Det tragiska med artikeln, förutom att den är lösryckt och spekulativ utan bevis, är att den slår an en ton som är minst sagt obehaglig. Påståendet om organstöld påminner om antisemitiska konspirationsteorier om judisk offerslakt. Men tyvärr är det inte om detta som debatten står i dag, inte heller om Aftonbladet gjorde rätt som publicerade dravlet. Nej, genom ett mindre genomtänkt uttalande av Sveriges ambassadör i Israel och israeliska påtryckningar att Sveriges regering ska fördöma artikeln så handlar plötsligt debatten om Israels oförstånd om svensk yttrande- och pressfrihet. När dessutom en talesperson för den israeliska regeringen i söndags hotade med att kollektivt bestraffa svenska journalister i Israel genom att hårdgranska dem och förlänga tiden för ackrediteringar från 30 minuter till 90 dagar så stärktes inte direkt Israels ställning. Visst är det förståeligt att Israel reagerar starkt på artikeln i Aftonbladet. Men de borde ha reagerat genom genmäle på artikeln. Aftonbladets kultursidor är bland de mest vänstervridna sidor som står att finna i svensk dagspress, men så är läget. De, liksom vi, har en grundlagsskyddad rätt att opinionsbilda och publicera vilka artiklar de än vill. Och om någon känner sig kränkt av dess innehåll så ska det prövas juridiskt, inte politiskt. I det avseendet har regeringens hållning, med bortseende från uttalandet av ambassadören i Tel Aviv, varit rak och tydlig. Det är inte regeringens jobb att kommentera, censurera eller redigera tidningsartiklar. Men hur rätt regeringens agerande än känns och hur främmande Israels krav än är, så går det inte komma ifrån att artikeln på Aftonbladets kultursida förra måndagen undslapp det mesta av den kritiska debatt som den borde ha blivit utsatt för.