Obama behöver poesi och prosa

Om det var poesi, det vill säga ett övertygande, lockande nästan lite drömmande budskap, som gav Barack Obama segern i det amerikanska presidentvalet för i dagarna ett år sedan, har det sedan dess mest varit prosa. Lätt teknokratiska, alltför lite sammanlänkade och osäkra ord som följt, ja närmast förföljt, honom sedan dess. Och han har haft stora svårigheter att, som det brukar heta, leverera. Så har också kurvorna mellan de amerikaner som anser att Obama gör ett bra och jobb och de som har motsatt uppfattning i det närmaste mötts. Alldeles efter tillträdet i januari i år var det 63,3 procent som ansåg att deras president "sköter sig" bra medan 20 procent sa nej. Fortfarande är det övervikt för dem som är positiva, men bara med 51,6 mot 44,3 procent. Barack Obama har också en rad tillkortakommanden bakom sig. Han har inte lyckats skapa den nya ton i politiken i Washington som han utlovade. Guantanamo är inte på väg att stängas, Irakkriget inte på väg att avslutas och i Afghanistan har läget blivit värre istället för bättre. Samtidigt finns det naturligtvis också framgångar och områden där Barack Obama förtjänar godkänt och kanske mer. Att han fick Nobels fredspris kan han ju, i dubbel bemärkelse, inte hjälpa och hittills har det kanske mer varit till skada än nytta. Men när utdelningen väl genomförts och amerikanerna får se stora delar av världen hylla deras president är det troligt att patriotismen tar över. När det gäller sjukvårdsreformen har det funnits kritik mot att Obama intagit en alltför tillbakalutad roll och överlämnat mycket av utformningen till kongressen. Men när en reform nu verkar vara inom räckhåll är det kanske just det som kommer att ha varit nyckeln till framgången. Och går allt bara väl blir det MVG och ingenting annat i betyg! Godkänt och det med plus förtjänar Barack Obama för sina diplomatiska insatser, för ekonomin, för skatterna (som han inte höjt), för klimatpolitiken (där det främst är kongressen som krånglar). Självklart är det alldeles för tidigt att utvärdera ett presidentskap efter mindre än ett år. Den amerikanska maktdelningen och det stora partipolitiska oberoende som framför allt präglar senatorerna, gör det svårt att regera. Det är därför inte särskilt förvånande att Thomas L Friedman, erkänd kolumnist i New York Times, uppmanar Barack Obama att berätta en "historia" som knyter ihop hans olika politiska initiativ. Liknande tongångar som om alliansregeringen här hemma och som, åtminstone till viss del, kommit att bära frukt. Men i Obamas fall, helst med både poesi och prosa.