Vargen har sitt öde i egna tänder

Trots att det troligtvis finns en, på sin höjd två, vargar i Göingebygden så har det redan blivit en hel del incidenter. I gårdagens Norra Skåne kunde vi läsa om hur lantbrukaren Clas Larsson i Norra Sandby i slutet av förra veckan fick 17 får dödade av varg. Under den senaste månaden har Göingevargen angripit tam- och husdjur vid minst fyra tillfällen. I dagens Norra Skåne kan vi på nyhetsplats läsa att lantbrukarnas riksförbund, LRF, i Skåne anser måttet rågat. I går lämnade nämligen LRF Skåne tillsammans med Skåne fårintressenter in en ansökan till Naturvårdsverket om skyddsjakt på vargen. Vargattackerna är en tragedi för de djurägare som blir utsatta för dem. Även om det här i Skåne är ett nytt problem så är det vardag för människor uppåt landet. Bara ifjol konstaterades 127 vargdödade får i Västra Götaland. Men det hjälper knappast de nu drabbade att andra, under en längre period, haft det minst lika besvärligt. Den drabbade fårägaren Clas Larsson sa i gårdagens tidning "här är konsekvensen av den svenska viltvården". Larsson fortsatte: "Det är obehagligt, men folk vill ha rovdjur i naturen och då blir det skador som vi får betala för". Man kan tycka att kommentarerna andas bitterhet, vilket vore helt förståeligt från en som drabbats så som lantbrukaren i Norra Sandby. Men det är så sant som det är sagt; angrepp av tamboskap och husdjur är en ofrånkomlig konsekvens om målsättningen är att ha rovdjur i faunan. Och det målet råder det bred politisk enighet kring. Däremot ska inte djurägare och lokalbefolkning behöva finna sig i vad som helst. Tackvare att regeringen stärkt nödvärnsrätten har man i dag rätten på sin sida, på ett helt annat sätt än tidigare. Den ansökan som lämnades in i går handlar dock inte om rätten till nödvärn då vargen angriper, den rätten finns redan. Nej skyddsjakt handlar om att få tillstånd att jaga just den varg som orsakat problem. Här lär dock inte problemet med individurval bli svårt då det bara finns en eller kanske två individer. Och bara för att man accepterar varg i faunan så innebär inte det att man accepterar hur stora och omfattande angrepp som helst. Erfarenheten visar att det oftast är ett fåtal vargar som blir "problemvargar". Tyvärr verkar just "vår" varg hålla på att kvala in bland dem. Men skjuts den ende skånska vargen så finns här ingen kvar. Möjligheten att det då ska kunna etableras ett nordskånskt vargrevir försämras rejält. Och ska det finnas varg i Sverige kan vi knappast kräva att Skåne ska förbli en frizon. Huruvida Naturvårdsverket godkänner eller avslår ansökan om skyddsjakt återstår att se. Men på sikt säger det sig självt att en enda varg inte kan få fortsätta att ställa till skador i den omfattning som Göingevargen gjort den senaste månaden. På så sätt har vargen sitt öde i egna tänder.