Bilder av världen

Så säger en av de eldsjälar som arbetar vid den 52:a Internationella Dokumentärfilmfestivalen i Leipzig, när jag ställer frågan till henne om varför det just detta år, producerats massor av dokuserier om 1989. Det var otänkbart för tio år sedan, när händelserna var så nära i tiden. Men nu har man fått perspektiv på den tiden och händelserna och vill kanske förändra perspektivet på vår egen tid också. "Undret i Leipzig" heter en av de nya tv-serier om Leipzig -89 som inte visas på den 52:a Leipzigfestivalen, eftersom man givetvis inte visar dokusåpor. Men det är en av de serier som förändrar den nära historien, om den 9 oktober 1989, då 70 000 DDR-medborgare demonstrerade i Leipzig och möttes av 8 000 beväpnade poliser och militärer. Sjukhusen var redo. Men det blev inga våldsamma sammandrabbningar. Det är "undret i Leipzig" som nu förvanskas och används för att kommentera dagens tyska läge. Bilder har makt att definiera, påverka och förändra världen. I Leipzig kan vi se de autentiska bilderna, filmbilder i konstnärlig frihet som kan skapa en kreativ frizon hos sin publik. Här finns inga tillrättalagda dokumentärer, vars berättelser är förutsägbara. Som till exempel den franska "Les arrivants" (The Arrivals) i regi av Claudine Bories och Patrice Chagnard om unga flyktingar från hela världen som är på ett kontor i Paris och söker asyl. Socialarbetare på plats försöker hjälpa dem. Filmkameran är som en fluga på väggen i mötet mellan frustrerade socialarbetare och desperata flyktingar, som inte kan ge tillräcklig information. Här finns inga hjältar, offer eller gärningsmän. Filmen ger oss den komplicerade verkligheten med intensitet och närhet på ett smärtsamt levande sätt. Slutbilden visar en stadsbild av Paris med broar för snabba tunnelbanetåg, skyskrapor, flyg – som (kanske omedvetet?) liknar Fritz Langs hotfulla framtidsvision "Metropolis" från 1920-talet. "The Arrivals" är en av de filmer i den internationella tävlingen, liksom den finska " The Livingroom of the Nation" i regi av Jukka Kärkkinen. "The Livingroom of the Nation" handlar om ensamma eller sorgsna människor som sitter i sina vardagsrum medan tiden går. Tystnad och känslomässig stumhet råder, som i en spelfilm av Aki Kaurismäki, alltmedan saker händer eller inte blir av. Det här är ett lågmält, intuitivt berättande i medvetet "fula" bilder, som den när den unge tjocke mannen börjar fatta att han skall bli far. Vi ser en säng och ett par jeansklädda ben. När mannen reser sig upp sparkar han nästan ner sin tv från byrån. Tv:n som nästan är hans enda riktiga kontakt med yttervärlden. "Cooking History" i regi av Peter Korekes (Österrike, Slovakien, Tjeckien) intervjuar 13 militärkockar om deras arbete med att laga mat under sex olika krig och gör matlagningen till en ironisk metafor för krig och mat. Mest absurd är den kock som står i havet och medan vattennivån stiger berättar om mat han lagar till soldater i en sjunkande båt. Mest oväntat rolig är Jugoslaviens diktator Titos kock som berättar vilken utsökt mat som serverades glada middagsgäster som president Kennedy, filmstjärnornan Gina Lollobrigida, Kubas diktator Castro och många andra. När Milosevic kom till makten blev det fet bondmat, säger kocken, med en min som antyder vad mat kan betyda för en nations identitet. Andra samtal mellan Balkan-kockar visar att det mentala kriget inte är slut. "Cooking History" är en av många dokumentärfilmer i Leipzig som ger en ny aspekt på krig, liv och död.