Ett spännande uppdrag bland björnar och lejon

Bertil föddes 1931 och växte upp i Malmö. Som 17-åring tog han värvning och hamnade på P2 i Hässleholm. Han träffade sin blivande maka Ella, från Broby, och efter bröllopet bosatte de sig på Östergatan. Det var inte helt lätt att få jobb på den tiden så flyttlasset gick snart vidare till Borås, där Bertil fick tjänst som polis. – Första månaden fick jag inte bära uniform. Som aspirant var uppgiften att slå i polisregister när folk sökte lämplighetsintyg för sitt körkort. Vi skulle söka igenom polisunderrättelser för en tioårsperiod – i lösbladssystem. Det var tråkigt! Efter en månad fick han börja patrullera gatorna, att åka med i radiobilen var uteslutet. – Vi fick klara oss på livserfarenhet och förnuft! Vi patrullerade stadens gator och såg till att det var ordning och reda. Mot slutet av året gick han en teoretisk polisutbildning i Göteborg, varefter han var färdigutbildad. Han har många dråpliga historier på lager. – En gång fick vi larm om ett pågående inbrott på ett industriområde. När vi kom fram flydde tjuven från platsen och vi sprang efter. Plötsligt hörde vi honom ropa: "hjälp, hjälp". Han hade ramlat ner i ett hål med vatten och kunde inte simma. Vi fick rädda honom och han följde snällt med till polisstationen. Textilindustrin blomstrade och i Borås fanns 25 000 Teco-anställda. När industrisemestern kom, var det trångt på gatorna. – Det var ett lämmeltåg med folk på väg till stationen. Alla försvann från Borås och dagen därpå var det öde och tomt. Vi kunde patrullera mitt på gatorna! Bertil och hans hustru Ella bor i en trevlig lägenhet i Tyringe. Utanför fönstret yr höstlöven omkring, men inomhus är det varmt och ombonat. Bertil har haft en mängd olika förtroendeuppdrag, att räkna upp alla vore en omöjlighet. För att nämna några; 1954 till 1958 var han ordförande i Borås polisförening. 1977 började han som kommunalråd, ett uppdrag han hade i 15 år varav sex år som dess ordförande. Han har suttit i fullmäktige i 25 år och varit fackligt och politiskt engagerad. I 17 år var han ordförande i Borås arbetarkommun, i sex år satt han i socialdemokratiska partistyrelsen. Listan kan göras hur lång som helst. Under åren som ordförande i TCO träffade han politikern Lennart Bodström, som just blivit utnämnd till utrikesminister. Han skulle intervjuas i lokalradion och Bertil gav honom ett varningens ord. – Jag sa: "passa dig, programledarna i Elfte timmen, Janne Josefsson och Lasse Brandeby, är stentuffa!" Utrikesministern fick det så hett om öronen att han lämnade studion mitt under sändning och marscherade ut. Bertil skrattar vid minnet. Han har många episoder att förtälja, som när Olof Palme halkade på sina snöiga skor eller när Bertil utfärdade ett alkoholtest på Gunnar Sträng. I fyra klippböcker finns sparade tidningsurklipp från intervjuer han gett under åren i kommunfullmäktige samt de tio åren han var ordförande i Borås djurpark. Djurparken öppnade 1962 och blev en av stadens största turistattraktioner. Där fick Jan Lindblads välkända tigrar sin nya bostad. Där fanns exotiska rovdjur som geparder och lejon, noshörningar, zebror och giraffer men även nordiska skogrenar och brunbjörnar, ett aphus och fåglar. – Ett år köpte vi sju vargar från Finland. De fick inte släppas in i parken direkt utan måste först hållas i karantän. Vi låste in vargarna i en lada. – Vargarna blev inte den publikframgång vi trott. De är väldigt skygga djur och höll sig undan. Vid ett tillfället besökte dåvarande jordbruksminister Anders Dahlgren djurparken och bjöds på båtsafari i sjön. – Han skulle mata sälarna med strömming, men höll fisken så högt upp att sälarna fick hoppa. Det blev förstås magplask, så Anders Dahlgren blev alldeles dyngsur!

Vid några tillfällen blev det rabalder och tidningsrubriker, som när parken köpte in afrikanska elefanter. – Då slog kvällstidningarna upp stort att vi köpt elefanter från Sydafrika. Sverige hade köpbojkott mot Sydafrika och det blev ett ramaskri. Vi visste inte ens att elefanterna kom därifrån, de var köpte från en mellanhand i England. Dramatiskt värre blev det när elefanternas hölager tog fyr. Det brann rejält och tack vare två duktiga djurskötare lyckades de rädda elefanterna, som var bundna i stallet. En annan gång blev en av Bertils vänner, en djurskötare, av med ett finger när han utmanade ödet lite för mycket i lejonburen. Ett kul minne är en tavla som Bertil med stolthet håller upp. Den är gjord av en apa! Bertil kallades allmänt för "skåningen". Dialekten är lika tydlig som ränderna på en zebra. När pensionsstrecket närmade sig, bestämde sig Bertil och Ella för att flytta tillbaka till Skåne. – 1991 slutade jag som kommunalråd och 1993 hade jag avvecklat mina uppdrag. Så vi flyttade för gott. Makarna bor i Tyringe och pokalerna i bokhyllan vittnar om deras framgångar inom boulesporten. Somrarna tillbringar de i sitt lilla smultronställe i Färingtofta. – Där har jag fullt upp med gräsklippning, att jaga mullvadar och plocka svamp. Jag har plockat 20 liter kantareller i år! Fast det är klart, efter en intensiv yrkeskarriär och många uppdrag så kan jag ibland sakna pulsen.