Fascineras av det mänskliga psyket

I extremt pressade situationer, menar hon, kan vem som helst mörda. Men sina karaktärer försöker hon skydda i det längsta. – Nej, jag tycker inte alls att jag kämpade i motvind fram till genombrottet. Jag var glad varje gång jag kom ut med en bok. Varje bok var ett kliv framåt, säger Inger Frimansson i sitt blå arbetsrum. I genombrottsromanen inträffade något extraordinärt. I 14 år hade hon, vid sidan av sitt journalistiska värv, skrivit både vuxen- och ungdomsromaner. Inte ett enda mord begicks. Men i God Natt min älskade kom huvudpersonen fram till henne i tankarna och bad enträget om att få hämnas. Det blev ett mord - och en hejdundrande publiksuccé. Empatisk, inkännande och fantasifull som hon är tränger hon sig förbi väl fernissade fasader. I fridfulla radhusområden anar hon de mest fruktansvärda illdåd. Men morden är bara medlet för att komma åt det som fascinerar henne mest: det mänskliga psyket. – Jag tror att nästan vem som helst kan mörda under press. Om man blir väldigt pressad i en extrem situation kan man halka in i ett svart hål, även de som är harmoniska och lugna i vanliga fall. Själv var hon en tyst flicka som helst satt inne i sin kammare och skrev - uppsatser, sagor, noveller. Bekräftelse på sin skrivartalang fick hon som 19-åring: Hon vann skrivartävlingen Lilla Nobelpriset. De glada minnena från den högtidliga ceremonin på Konserthuset och den efterföljande festen på Berns Salonger i Stockholm lever än. Men Inger Frimansson har även otäcka minnen att ösa ur. Hennes lillasyster hade ett svagt hjärta och blev blott fem år. Och för några år sedan var hon nära att mista sin man och livskamrat sedan journalistskolan. De badade i en avskild vik, plötsligt låg han medvetslös ute i vattnet. – Jag vet inte varifrån jag fick kraften, men jag lyckades dra upp honom och rädda hans liv. Där såg jag hur skört livet kan vara. Desto tacksammare är hon för att livet går sin gilla gång. – Vardagsrutiner är oerhört viktiga för mig. Jag är inte inblandad i äventyr och dramatiska händelser så ofta. Hellre tar jag hundpromenader och går i skogen och ser hur naturen förändras. Dramatik får jag nog av i mina böcker.