”Temat i Mor Courage är brännande aktuellt”

På Teater Foratts scen i Bastionen i Malmö finns en adekvat rörig/rörlig scenografi av Stefan Erssonoch Niclas Sandström som väl gestaltar krigets fasor och brist på logik. Här arbetar mor Courage, spelad av Julia Högberg med mycket medveten flickaktighet, för att dölja den pragmatiska hållningen: business as usual - vad som än händer. Hon misslycks med sin strävan att hålla de tre halvvuxna barnen utanför kriget. Det värsta exemplet på moraliskt förfall är då hon köpslår om yngste sonen , med smeknamnet”Schweizerosten”( Isak Hjelmskog), som tillfångatagits av militär. Han avrättas eftersom hon erbjudit för litet pengar för att rädda hans liv. Julia Högbergs mor Courage reagerar starkt på dödsfallet - men återhämtar sig bara alltför snabbt och förtränger genast vad som hänt för att undgå sorg och smärta. Raka motsatsen till Courage är den stumma dottern Kattrin,som Ester Claesson gör till en skyddslös tonårstjej, tvärtemot den robusta rollkaraktär som Brecht beskrivit i sin pjäs. I slutet av föreställningen är det den stumma Kattrin som varnar invånarna i tyska staden Halle för militärt angrepp genom sitt trummande, i en stark, surrealistisk scen som går emot tonen i regissören Niclas Sandströms kraftfulla anti-naturalistiska läsart. I sin bok ”Brecht och det konkreta” av Rikard Schönström skriver han om denna scen att den å ena sidan kan uppfattas som ett välbekant politisk motiv : en anonym individ som upphöjs till helgon genom att offra sitt liv för kollektivet. Men, ”förstådd som en Gestus pekar den däremot inåt och tillbaka i texten för att underminera eller upphäva det ideologiska budskapet i en annan scen.(..) Hennes gest kommer att framstå som en sorts gestaltning av författarens konstnärliga metod, ja som en symbol för själva verfremdungstekniken”. ”Mor Courage” hos Teater Foratt har just denna intrikata, dynamiska hållning i sitt sätt att spela Brecht i vår egen tid tid präglad av ständiga rapporter om krig, kaos och undergång. Här finns klassisk verfremdung, som avbrott med sånger som kommenterar vad som pågår mixat med anti-realistiska scener, satir och kabaret. Imponerande musik av Nadin Al Khaladi & ensemble där man förnyat Dessaus klassiska. Utmärkt ensemblespel med starka rollkaraktärer , som Courages söner, den äldste,Eilif, spelad av Anders Svensson, som blir soldat och hamnar snett, den yngste, Isak Hjelmskog, som blir avrättad ( kanske av misstag) och den stumma dottern Kattrin, egentligen utanför familjens inre cirkel, vid den gräns där föreställningens smärtpunkt finns: pengar och moral. Samtidigt som temat i ”Mor Courage” är brännande aktuellt.