Wada firar tio år i Sverige

Att tioårsjubileet firas i Stockholm kan till viss del tillskrivas Arne Ljungqvist. Den nu 78-årige stockholmaren har varit en frontfigur i kampen mot dopning ända sedan början av 70-talet. - Det passade bra också när Sverige har EU-ordförandeskapet just nu, säger Ljungqvist i en TT-intervju. Ljungqvist är vice ordförande i Wada, och därmed idrottens högste i arbetet mot dopning, eftersom ordförandeskapet varvas med regeringars och just nu innehas av den australiske tidigare ministern John Fahey. Ljungqvist var med även då Wada skapades. Då var han vice ordförande i Internationella friidrottsförbundet (IAAF). - Det var väldigt få internationella förbund som drev ett antidopningsarbete att tala om. Så sent som 1999 var det bara sex idrottsförbund som hade out-of-competition-tester (tester utanför tävling). Det var väldigt irriterande. - En kanske ännu tyngre anledning att skapa en organisation var att det var så olika regler i olika länder och olika förbund. Med stort stöd av Internationella olympiska kommittén (IOK) bildades Wada 1999. Det har varit tio händelserika år. - Vi har fått ett gemensamt regelverk, som stöds av det politiska etablissemanget, och vi har fått den politiska sidan med oss i arbetet mot dopning. Vi har fått resurser för forskning, för att hänga med i läkemedelsindustrins utveckling i det som kan bli potentiella dopningsmedel. - Att få Wadakoden i bruk var det mest trängande behovet. Där gjorde Wada ett väldigt bra jobb, att få ett universellt regelsystem på plats. Det instrument man använde var att IOK använde olympiska spelen som ett ultimatum. De som inte ställde sig bakom Wadakoden skulle inte få ställa upp i Aten-OS. Fotbollen blev allra sist att skriva på 2004. Och med Wadakoden följde så småningom Unescokonventionen, nästa stora steg. - För att göra koden om inte bindande så i alla fall moraliskt bindande, så skapade regeringssidan i Wada Unescokonventionen. Det är intressant, för det vittnar om att regeringssidan i Wada är överraskande positiv och effektiv i sin del. Och man tog fram konventionen på rekordtid, två år. 2005 var den färdig. Men för att Unescokonventionen skulle vara ett verksamt instrument krävdes att 30 FN-stater skrev på. Det tog två år. - Nu har ungefär 130 nationer skrivit på. Det innebär att vi i dag har ett regelsystem som är universellt accepterat. Det är ändå med Unescokonventionen som Ljungqvist ser den största utmaningen för Wada. - Ja, att få Unescokonventionen tillämpad överallt på nationell nivå. Det kräver lagstiftningar, att man kriminaliserar innehav av dopningsmedel, dopningsmetoder, dopningsinstrument och distribution.