Inga röda beslut i Röda salongen

I går drabbade Hässleholms kommunfullmäktigeledamöter samman dagen lång i Röda salongen i Kulturhuset. De främsta dusterna rörde budgeten och flerårsplanen. I stora drag var budgetdebatten en förlängning av vad majoriteten och oppositionen framfört under signerat i Norra Skåne i lördags av Lars-Göran Wiberg (C) och Urban Widmark (M), och i gårdagens tidning av Tommy Nilsson (S). Den huvudsakliga skiljelinjen mellan majoritet och opposition var alltså om skatten skulle höjas eller ej. Kommunalråden, Widmark och Wiberg, likt oppositionsrådet Nilsson nämnde, både i sina signerade artiklar samt i gårdagens debatt, den globala finanskrisens påverkan för kommunens ekonomiska svängrum. Nästa år beräknas skatteintäkterna minska med 80 miljoner kronor och 2011 med 130 miljoner kronor. Däremot är det uppseendeväckande, nära på magstarkt, att Tommy Nilsson hävdar att "den högerledda regeringen" har ett stort ansvar för att vi befinner oss i det läge vi gör. Nilssons argument känns förvisso igen från hans partibroder Thomas Östros vars enda bidrag i den nationella debatten det senaste året stavas; för lite och för sent. Tommy Nilsson har förvisso rätt i att de nya a-kassereglerna ökar kommunernas belastning för försörjningsstöd, men det är knappast så att de nya reglerna gjort att arbetslösheten är högre än vad den annars varit. Snarare tvärtom. Men man måste ställa kostnaderna mot de ökade bidragen som kommunerna fått. Man kan alltid önska mer pengar och att det ständigt ska regna manna från himmlen, men man kan inte bortse från fakta: Regeringen förstärker under 2010 landets kommunsektor med 17 miljarder kronor genom konjunkturstöd och höjda statsbidrag. Totalt sett får landets kommuner 38 miljarder kronor mer nästa år jämfört med 2006 då Sverige hade en vänsterregering. Det är sant vad Urban Widmark framförde i gårdagens debatt; aldrig under modern tid har en regering satsat så stor del av landets BNP på kommunsektorn. Bilden av en passiv regering stämmer alltså inte. Majoritetens budgetförslag, som föga förvånande röstades igenom, förtjänar beröm. Inte för att den är helt utan brister – utan för att det är en ansvarsfull budget, en budget i balans. Dessutom lyckas majoriteten med konststycket att undvika en skattehöjning, vilket hade varit djupt olyckligt i rådande samhällsekonomiska situation. MP agerade i går fristående opposition och deras bidrag var, förutom ett väl tilltaget förslag om skattehöjning, en bra skrivning av skattehöjningars negativa effekter. En skrivelse som Lars-Göran Wiberg idkade högläsning ur från talarstolen. Skattedebatten blev stundom het. Visst var det roligt när John Bruun (FP) deklarerade att han inte ville ut på stöldturné till medborgarnas plånböcker eller då Per-Åke Purk replikerade med frågan om Bruun inte fick med sig något då han lade upp pengar på bordet. Purk är dock ingen skurk för att han vill höja skatten, det är ett sätt som kommunen kunde ha valt för att slippa anpassa munnen efter matsäcken. Men med tanke på att kommunalskatten är platt och skattehöjningar därför drabbar de minst bemedlade hårdast, så var det glädjande att S och V inte fick genomföra sin föreslagna skattehöjning på 25 öre i år och 35 öre nästa år. För även om oppositionen "lovade" att åter sänka skatten när ekonomin vänder upp så vet vi att de ville höja skatten i fjor, de ville höja i år och de vill även höja nästa år. Ideologiska skygglappar tycks hota "löftet", därav misstron.