menar att Finja kyrka med sina storslagna medeltida målningar har spelat en central roll i Göingebygdens kolonisation. Målningarna och det hjälmformade koret visar att den mäktiga medeltida ätten Hvide har haft ett finger i spelet. Strax intill kyrkan finns området där Ödman tror att det legat en stor gård under yngre järnåldern. Gården är stor och även haft ett hov – en helig plats som ansluter till ett gravfält. Foto: Arne Forsell/Bildbyrån

Jakten på en mäktig järnåldersgård i Finja

Tio somrars grävande av borganläggningarna på Hovdala har resulterat i mängder av fynd och arkeologiskt material. Frågorna hopades i Anders Ödmans huvud. Vem byggde den första gården på Hovdala under vikingatiden? Varför har den byggts ut och slutligen flyttats till dagens plats på 1500-talet? Var kommer alla rikedomar ifrån?

– Fynd som venetianskt glas, stengods från Rehn och kvarnstenar från Norge visar att här har vi den mest exklusiva medeltida miljön som har påträffats i Göinge. Dessutom förbryllar Hovdalas placering. Borgen anlades på två sidor om landsvägen mellan Tormestorp och Mjölkalånga. – Ett läge som gör borgen unik. Vanligtvis låg borgar av den här storleken undanskymt och diskret. I mina ögon tyder det här ståtandet på att en ärkebiskop eller en kung är inblandad, säger Anders Ödman som under hösten gjort en omlandsanalys av socknarna kring Finjasjön. Analysen sträcker sig från järnålder och fram till 1500-talet i tid. I rum talar vi om en radie på cirka 20 kilometer runt sjön. Ödman började jakten med hjälp av kartor, arkiv och tidigare forskning för att kartlägga området. – Flera järnåldersforskare har hävdat att det måste finnas någon form av vikingagård i området. Men då har man gissat på Sösdala och utgått från de gravfält som finns där, säger Anders Ödman som dock har en helt annan ingång i materialet som konsthistoriker och medeltidsarkeolog. –För mig är det självklart att titta på Finja först. Denna by donerades till ärkebiskopen i Lund och här finns den kyrka som bär mest storslagen lyskraft i området. Titta på det vackra hjälmkorets valv. Målningarna är av samma förnäma skola som mäktiga kyrkor på Själland och i Skåne på 1100-talet. Figurframställningen har bysantinska drag och den blå färgen kommer från lapis lazuli som på sin tid var lika dyrt som guld. Allt detta bär den mäktiga Hvideättens signum. De har haft med kyrkan att göra, säger Anders Ödman och pekar med en röd laserpunkt på de medeltida målningarna där lite av den dyrbara blå färgen fortfarande kan skönjas. På en bärbar dator klickar han fram karto. Genom att färglägga ägorna med olika färger har Ödman kommit fram till häpnadsväckande rön. – Jag har studerat kartor från 1600-talet och framåt. Ganska snart upptäckte jag att det finns ett sammanhållen äga som aldrig skiftas ut med de övriga gårdarna i byn. Området är stort och täcker den största delen av byns odlingsmark. Detta tyder på att här har funnits en stor gård från järnålder, säger Anders som fick sina misstankar bekräftade genom en ortsnamnsanalys. – De åkrar som bär namn som slutar på -toft indikerar att här har gårdens bebyggelse legat. I det här fallet sträckte toftområdet sig i ett rektangulärt område från landsvägen och 600 meter upp i terrängen med en bredd på 100 meter. Väster om toftområdet finns en hög höjd över Finjasjön som domineras av haf-namn. Haf är en form av hof vilket indikerar en helig plats. Idag ligger toft- och hofområdena på odlingsmark och är fullt åtkomliga för arkeologiska undersökningar, berättar Anders. Norr om järnåldersgården sträcker sig resterna av ett gravfält. Idag finns bara tre gravar kvar men en gång fanns en rejäl storhög som benämns som Sötterör på 1687 års karta. – Det finns inget kvar av högen. Här ligger ett villaområde idag, förklarar Anders. Fynd och gravskick kring stora gravfält i Sösdala, Mala och Hörja skvallrar om en järnålderskultur som skiljer sig från andra samtida kulturer i Skåne. – Kulturen som anlagt gravfälten under folkvandringstid är urkonstig med klara influenser från sydösteuropa. Det syns bland annat på gravfärdsritualerna och på keramiken. Antingen har någon invandrat från sydösteuropa eller också har någon återvänt hem med nya traditionen. Med sig hade de slavar. Vi vet att järnålderns storgårdar expanderade genom att trälar skickades ut för att bryta ny mark och bygga små gårdar i omgivningen. – Jag tror att slavar sänts norrut mot Hörja och Mala för att bygga små gårdar. På så vis har Göingebygden koloniserats, säger Anders Ödman. Allt började i Finja.

Dagens fråga

Har du vinylspelare hemma?

Loading ... Loading ...