”Han var en klok och kunnig vän”

Som tidigare meddelats har Alf Oredsson avlidit i en ålder av 71 år. Redan under folkskoleåren i Stoby lärde vi känna Alf. Dessa kontakter blev början på en livslång vänskap. Vi träffades ofta. Intresset för växter hade vaknat tidigt hos oss. Vi utökade vårt kunnande under många vandringar tillsammans i skog och mark. Under Alfs realskole- och gymnasieår intensifierades våra kontakter. Det var då vi genomförde en inventering av fanerogamfloran i vår hemsocken. Exkursionerna var många. Alf blev snabbt den mest kompetente av oss. Han drog det tyngsta lasset både i inventerings- och kartläggningsarbetet. Vi trivdes mycket bra tillsammans och gladdes åt nya växtfynd. I våra naturstudier fick vi också kontakt med professor Henning Weimarck på Botaniska institutionen i Lund. En regnig helg, då vi fick möjlighet att i fält presentera några särskilt intressanta växter för honom, har särskilt etsat sig fast i våra minnen. Vi sände in sammanställningen av vårt arbete, som vi genomförde under åren 1950-1956, till rikstävlingen "Min hemsocken". Det blev en högtidsstund för Alf och oss andra när vi sommaren 1957 fick ta emot förstapriset. Efter studentexamen fortsatte Alf sina studier i botanik i Lund, studier som efter några år fullbordades med en filosofie doktorsexamen. Alfs specialitet blev björnbärsarter. Vår Stoby-grupp har hållits samman genom alla år. Vi träffas för heldagsexkursioner under sommarhalvåret och byts då åt att svara för värdskapet. Naturligtvis har Stoby med omnejd fått flest besök, men många andra platser har vi också ägnat vårt intresse. Särskilt minns vi Alfs guidning på Falsterbonäset för ett par år sedan. Han hade noggrant planerat vad som skulle hinnas med. Vi fick verkligen ta del av hans gedigna kunskaper! Vi hade våra sista kontakter med Alf hösten 2009 i samband med att vi vid en begravning tog ett sista farväl av en av gruppmedlemmarna. Ingen av oss anade då att Alf, den yngste i gruppen, inte skulle vara med vid 2010 års exkursioner. Från början bestod vår grupp av sex personer. Vi tre som är kvar kommer att fortsätta med årliga träffar, men utan Alf blir det aldrig som det varit. Han lämnar ett stort tomrum efter sig. Vi minns Alf som en klok, kunnig och professionell vän och vi är mycket tacksamma för all den kamratskap och vänskap som han alltid visat oss. Med glädje kommer vi ihåg alla intressanta och trivsamma stunder tillsammans med honom. Samtidigt känner vi en stor och djup saknad och våra tankar går naturligtvis också till hans anhöriga.