Märklig diskussion om jobben

I kölvattnet av den nya RUT-debatten väcks flera andra arbetsmarknadsrelaterade frågor till liv. Det är inte så konstigt att förstå, då arbetet tillhör en så pass stor del av människors liv. En av de mest intressanta delarna rör vilken syn på arbete som debatten ger uttryck för. I den frågan hamnar de rödgröna, vare sig de vill eller inte, på defensiven. Ska man tro oppositionen existerar det en uppdelning mellan vad som är att se som ett regelrätt och moraliskt försvarbart "jobb" – och vad som inte är det. Jämställdhetsaspekten är i hög grad en faktor. Mona Sahlin, som tidigare i sin karriär uttalat sig positiv till att stärka marknaden för hushållsnära tjänster, står nog för det största självmålet hittills. Hon kan eller vill inte förstå den uppenbara problematiken i att förorda fortsatt avdrag för uppgifter som traditionellt uträttats av män (bygg-, el- och VVS-jobb) men avfärda det som historiskt sett utförts av kvinnor (städning, barnpassning och matlagning). Det illa underbyggda försvaret av denna uppdelning är att det ena är liktydigt med så kallade gröna jobb, medan det andra inte är det. Det uttalat feministiska partiet till vänster om S verkar inte ens ha reflekterat över att det är många kvinnliga löntagares och företagares möjligheter deras retorik kortsluter. En annan värderingslinje oppositionen torgför är att etikettera vissa avdragsberättigade tjänster som rena skitjobb, som folk helst borde utföra själva. Maud Olofsson häcklas för att hon tar tydlig ställning för alla jobbs lika värde. Att politiskt sätta sig till doms över att en del tjänster inte får ses som hederligt lönearbetande är en ganska magstark hållning i tider av arbetslöshetssiffror närmare 10 procent. Man kan också fundera över vilka signaler detta sänder till långtidsarbetslösa ungdomar. Var och en som sommarjobbat eller extraknäckt vid sidan av sina studier vet att det är genom flera småjobb som kräver få förkunskaper och ibland kan vara tämligen enkla att utföra, som man närmar sig arbetsmarknaden. Det är en chimär att inträdet sker direkt till en fullt avtalsenlig anställning med perfekt matchning av ens kvalifikationer. Tyvärr öppnar kanske RUT- eller HUS-avdragens rätt intrikata indelningar för att ge näring till en diskussion baserad på skiktande. Det är inte alldeles glasklara motiv som ligger bakom kategoriserandet av vad skattebetalare ska vara med och subventionera. Ett förslag som ännu inte prövats fullt ut är att ersätta de många underrubrikerna i Skatteverkets RUT-broschyr med en enda mening: halverad moms på tjänster som köps av privatpersoner från ett företag med F-skattesedel. Då styrs vare sig innehållet eller omfattningen av tjänsterna, utan marknaden byggs fram utifrån mixen av individers behov och prioriteringar och vad företagen kan erbjuda. Visserligen står moms som bekant för en god del av statens intäkter. Men precis som är fallet med RUT-avdraget är det rimligt att tro att det faktiskt betalar sig ändå i slutändan när svarta tjänster blir vita. Alla, inklusive staten, vinner på att fler personer kommer i riktiga anställningar och inte behöver bidrag eller konstgjorda LYFT-jobb för att klara sin försörjning. @Byli.8.init:Mattias Johansson, vice vd för tankesmedjan Fores.