Mammor som sviker tema på Buff

Tonårskillen Hubert pendlar mellan kärlek och hat till sin ensamstående mamma, som bara vägrar att bli vuxen. Iförd fåniga kavajer med rosetter och tofsar i 1980-talslook ( nu 2010) manipulerar hon sonen som bättre än hon kan formulera argument för framtiden. "I Killed My Mother" heter filmen med manus, regi och huvudroll av den blott 20-årige Xavier Dolan. Det här är en franskspråkig film från Kanada och en av de mest intressanta på den 27:e upplagan av Buff . "I killed My Mother" har ett spännande bildspråk och klar anknytning till franska nya-vågen-film. I en skolscen frågar en lärare efter Huberts mor och pojken ljuger om att hans mamma är död, vilket påminner om en liknande scen i Francois Truffauts legendariska film " De 400 slagen" (1959). "I Killed My Mother" är en av alla dessa filmer om en hopplös, vidrig mamma som inte kan eller vill ta ansvar för sitt barn - ett tema i många av årets Buff-filmer. Kanske är Xavier Dolans film den i särklass argaste. En frånvarande pappa dyker upp en enda gång i filmen – typiskt nog för att utföra bestraffning. För att få någon slags distans till familj och skola filmar thuvudpersonen i "I Killed My Mother" sig själv i monologer där han försöker analysera sitt eget sorgliga liv och där hans filmkamera/dator blir en dagbok, ett vittne och hans sanna vän. Liknande förhållande till familj och filmkamera finns i amerikanska "My Suicide" i regi av David Lee Miller. Filmen inleds med att tonårskillen Archie på sin dator/filmkamera berättar att han skall ta livet av sig:"Välkommen till min film, välkommen till mitt självmord!". En dialog mellan Archie och hans mamma behandlar samma frågor som "I Killed My Mother", alltså: varför föddes jag? När du ändå inte har tid med mig ? Kameran blir ett skydd mot omgivningen, ett vittne och ibland en som bestämmer vad som skall ses i vår digitala tidsålder där allt kan registreras och användas mot alla. Och ju mer pengar det finns i en familj, desto mindre kärlek och närhet verkar det som. "My Suicide" är en av de starkaste filmer på Buff, med sitt unga, samtida bildspråk som kombinera yotube med existentiell förtvivlan. I svenska filmer på Buff, som Babak Najafis " Sebbe" och Fredrik Edfeldts "Flickan", abdikerar föräldrarna från föräldrarollen. I "Sebbe" är tonårskillen Sebbe är ensam med en fattig och alkoholiserad mamma och i "Flickan" lämnar föräldrarna sin dotter vind för våg. Nutidens barn måste bli starka som i en klassisk folksaga för att överleva sina mödrars förräderi. Franska "The Wedding Song", i regi av Karin Albou, utspelas under andra världskriget när tyska armén i november 1942 anfaller Tunis. I Tunis bor muslimska Nour och judiska Muyriam. De är tonårstjejer och bästa väninnor - tills tredje rikets rasideologi tvingar dem att bli fiender. Myriams mor bestämmer sig för att gifta bort sin dotter mot hennes vilja med en rik läkare för att klara av de höga böter som avkrävs henne av tyskarna. Det här är en film med ett annorlunda perspektiv på andra världskriget som är angeläget. Men explicita nakenscener gör att filmen förmodligen inte kommer att kunna visas för den stora biopublik som skulle behöva få nya aspekter på historien om andra världskriget och vår egen tids polarisering. Kan man förändra världen med film? Det var titeln på ett av BUFF:s seminarium om hur man med dokumentärfilm kan skapa opinion. Exempel på detta är ju svenska dokumentärfilmer som till exempel Fredrik Gerttens "Bananas!" och Erik Gandinis "Videocracy". I seminariets paneldebatt deltog Margarete Jangård, prodcent för "Bananas!" och "Jag köpte en regnskog", samt Erik Gandini med flera. – Om inte svenska UD gör någonting för att förändra världen måste vi filmare göra det!" sa Gandini, medan ryktet går att hans film redan skapat vissa förändringar i Italien. I den nordiska tävlingen REClimate fick vi se de tre vinnande kortfilmer - en om en politikers mardröm efter ett misslyckat klimatmöte, en om demonstrationerna i Köpenhamn och en om barn som diskuterar klimatfrågor. Det här är tre utmärkta kortfilmer som FN-chefen fått ta del av och som kommer att kunna användas som pedagogiskt material i skolor. Projektet finansieras bland annat med pengar från Danska och Norska Filminstituten, men inte från det svenska Svenska Filmstitutet. Varför kan man fråga sig eftersom det här är ett ganska enkelt sätt att i någon mån förändra världen till det bättre. Ett annat sätt är att göra film om utsatta barn som i dokumentären "Den skall heta gangsterfilmen" i regi av Joanna Karlberg och Joanna Nordahl. Bägge är studenter på Skurups folkhögskolas filmlinje. Här visas hur invandrarpojkar på flyktingförläggning i Malmö får göra en liten gangsterfilm som blir ett lekfullt sätt att skapa integration i det svenska samhället.