Linda Sundblad – Manifest

2006 släppte Linda Sundblad debutalbumet ”Oh my God!”. Tack och lov var eran med Lambretta över för henne. Nu var det pop som stod på agendan, något hon gjorde bra med låtar som ”Oh Father” och ”Lose you”. På uppföljaren ”Manifest” fortsätter popen att spira, men det är något som fattas. Kanske är det för att Manifest trots sin generella popinriktning känns lite spretig. Ibland är det snällt, ibland lite tuffare, ibland rent ut sagt smörigt. Jag gillar Linda när hon är lite tuffare som i låtarna ”To all my girls” och ”Serotonin”. För att inte tala om samarbetet med Kleerup i ”History”. Kleerup kan sin grej med att hitta bra röster till sina små elektroniska mästerverk. Linda borde lära sig av Kleerup när hennes röst fungerar allra bäst. För ibland känns den felplacerad.