Ida-Theres tillbaka på mattan
För Emmy väntar en Londonresa 2012. Hon måste ju vara på plats när mamma tar OS-medalj. Ida-Theres Nerell tittar lyckligt på sin fyra månader gamla guldklimp och säger: – Emmy tycker det är jätteroligt att titta på brottning, det är ju mycket rörelser och klara färger. Och de närmaste åren får Emmy gott om chanser att se mamma röra sig på den klargula brottarmattan. Ida-Theres har nämligen bestämt sig för att satsa på OS 2012. – Det blir sista rycket, sista chansen att ta en OS-medalj. Det är ju det som saknas. Efter London lägger jag av, säger hon. På meritlistan finns EM-guld och VM-medaljer, men både OS i Aten 2004 och OS i Peking 2008 slutade med tunga medaljmissar. Efter Pekingspelen lämnade Ida-Theres livet som elitbrottare och blev en vanlig Svensson med jobb och familj. I höstas föddes Emmy och det var naturligtvis oändligt mycket större än alla OS-medaljer i världen. Men det finns ju inget som säger att drömmen om en OS-medalj måste dö när man blir mamma och Ida-Theres har under hela graviditeten varit inställd på att återvända till brottningen. Träningsdosen har av förklarliga skäl varit betydligt lägre än tidigare det senaste året, men hon har definitivt inte bara legat hemma och sett magen växa. – Det gick över förväntan att träna, det blev mycket stavgång och ganska mycket styrketräning. Det blev ungefär tre pass i veckan, säger Ida-Theres. Sex veckor efter förlossningen började hon träna "på riktigt", som hon uttrycker det, och det innebär träning varje dag. – Första gången man skulle göra situps var det lite chockartat att man hade tappat så mycket, men man känner varje dag att man blir starkare. Det blir mest fysträning nu eftersom jag ammar. Och det är kanske tur, det gäller ju att bygga upp fysiken först. Hade jag brottats hade jag väl gått in och kört järnet direkt och då finns risken att man åker på skador. Ida-Theres är inte orolig för att hon inte ska komma ikapp fysiskt och ser många fördelar med pausen från brottningen. – Jag var rätt trött på det, men nu har jag fått tillbaka glädjen och motivationen. Hade du någon gång tankar på att inte göra comeback? – Motivationen har gått upp och ner, men jag har hela tiden tänkt att jag ska fortsätta. Skulle man göra en lista över plus och minus med att komma tillbaka finns det många minus, men glädjen och kärleken till sporten överskuggar allt det negativa. Hur påverkar Emmy träningen? – Ibland tittar man lite på henne istället för att koncentrera sig på brottningen. Då säger Magnus (maken) till mig att jag ska fokusera, men hon är ju så söt att titta på, säger Ida-Theres med ett brett leende. – Nej, men jag tror det kan vara bra. Jag har drömt om en OS-medalj sedan jag var tio år och det är nog den pressen som har gjort att jag har misslyckats. Nu blir det lite "lättsammare". Till VM nästa år ska Ida-Theres vara tillbaka på allvar. – Då ska jag vara halvt på topp. VM är ju första OS-kvalet också, säger hon. Den "omöjliga" japanskan Saori Yoshida är fortfarande drottning i Ida-Theres viktklass (55 kg), men bakom henne finns ingen som Hästvedabrottaren direkt oroar sig för. – Det är en generationsväxling, det har kommit fram många nya tjejer. Men det känns inte som att konkurrensen blivit tuffare. Ida-Theres har haft en förmåga att skapa rubriker under sin karriär. Dels för sina imponerande insatser på mattan, dels för sina bråk med brottningsförbundet. Är bråken något du fortfarande blir påmind om? – Nej, det har ju varit så många brottarbråk efter det, säger hon. Har du saknat uppmärksamheten de senaste åren? – Nej, det är jätteskönt att vara en vanlig Svensson. Ida-Theres får nog passa på att njuta av Svensson- livet nu. För skulle hon nå sin målsättning och få kliva upp på pallen i London lär Emmys mamma få finna sig i att stå i rampljuset igen.
