En vecka i demokratins tjänst

Valåret 2002 befann sig dåvarande moderatledaren Bo Lundgren i Visby under Almedalsveckan. Fast ändå inte. Framträda det skulle han minsann inte utan det skulle hushållas med partiledarens tid i offentligheten. Ett mycket märkligt resonemang ett valår. Än märkligare ter det sig med tanke på att Lundgren sedan talade från scenen i parken Almedalen, som gett namn åt veckan, året efter. I år skulle ingen partiledare få för sig att hushålla med framträdanden så till den milda grad att ett tal i Almedalen inte ingick i planen. Ett icke-valår möjligen men inte som i år ett valår. Betydelsen av talet i sig ska inte överdrivas. Men det handlar om möjlighet att få värdefullt medieutrymme och en möjlighet att nå tusentals opinionsbildare, organisationsföreträdare, journalister och andra intresserade som i sin tur för ett budskap vidare. Den märkliga företeelse som veckan i Visby har utvecklats till existerar ingen annanstans i världen. I vintras var jag på en konferens i Oslo anordnad av de nordiska akademikerfacken. När jag tillsammans med företrädare för svenska Saco kom att diskutera Almedalen tittade de norska och finska företrädarna storögt på oss och undrade hur en sådan här tillställning var möjlig. Ett betyg så gott som något åt hela tillställningen. Det finns en del som påstår att Almedalen bara är ett jippo. Mer så nu än förr när arrangemanget fullkomligt exploderat. Mer så nu när så många fler än bara partierna finns på plats. När jag besökte Almedalsveckan för första gången 2003 fanns 110 anmälda evenemang. I år är det cirka 1 400. Jag tycker precis tvärtom mot dem som pekar finger och bara ser faror. Tvärtom mot dem som ser farligheter för demokratin. Hela Almedalsveckan är en vinst för demokratin skulle jag vilja påstå. Visst är det svårt att sovra bland så många arrangemang men betänk att högklassiga seminarier finns tillgängliga för vem som helst. Och vem som helst kan få en möjlighet att ställa frågor till politiker och andra makthavare i vårt samhälle. Att det sedan sker i en informell och avslappnad miljö gör inte det hela sämre. Jag ser många gånger hellre svårigheter att välja bland många evenemang än att en tillställning som Almedalsveckan som är öppen för alla inte existerade alls. Nästan varje Almedalsvecka brukar bjuda på en överraskning eller två. Inför förra valet lanserade exempelvis de borgerliga sin uppgörelse om fastighetsskatten i Almedalen. En uppgörelse som påstods fått stor påverkan på valutgången. Nu tror jag effekten av uppgörelsen överdrevs men den tillmäts av många bedömare stor betydelse och det var i Almedalen den föddes. Händer något liknande för de rödgröna i år? Kanske. Besked får vi på onsdag när de rödgröna planerar ett utspel. Eller upprepar månne Alliansens partiledare sig och lanserar något viktigt utspel när de agerar tillsammans på torsdag? Kanske är det så att en organisation lyckas få jackpott och sätter sin fråga på agendan. Ingen vet och i det ligger en hel del av Almedalsveckans charm. Ja utöver den rent demokratiska aspekten då förstås.