Upptäck Umeå med Frida Åslund

Det var Frida Åslund själv som 1925 första gången gav ut berättelserna om sin och Folkes barndom. Det är äventyrshistorier från borgaridyllen, en norrländsk Madicken som borde läsas av varje Umeåbo och besökare med historieintresse.

Det är böcker som jag själv önskar att jag själv fått läsa som Umeåflicka, men som för länge sedan fallit i glömska. Tills nu, då bibliotekarien Jenny Berggren hittat dem, dammat av dem och försett dem med fantastiska och vad jag kan förstå i detalj historiskt korrekta illustrationer. Och det är i hennes ledband, och i Fridas fotspår, jag nu går i ett gassande sommarumeå.

Vi är i området "Öst på stan", idag en centralt belägen stadsdel, på Fridas tid en lantlig idyll och en del av nya Umeå. Här finns flera av stadens äldsta byggnader, för hit nådde inte lågorna 1888. Medan huset som Frida växte upp i revs på 1980-talet står Folkes kvar. Inte för att Folke bodde där, men på grund av hans bror kompositören Wilhelm Peterson-Berger (inledningsstroferna av hans Sommarsång spelar i mitt huvud när vi smyger in på gården) är huset kulturminnesmärkt.

Staden som 2014 blir Kulturhuvudstad finns skildrad i långt fler böcker än Frida Åslunds. Bara några hus från Fridas växte författaren och krönikören Lars Widding upp. Han beskriver livet i Umeå på 30- och 40-talet i en småstadskrönika i fyra delar, inledd med Pigan och härligheten. I EU-projektet "Berättarnas län" är Widding en av de 15 västerbottensförfattare som fått en informationsskylt - hans finns på Sävargården på Länsmuseet i Umeå - och en plats i det guidehäfte som tagits fram för den som vill resa i berättarnas trakter. På husgaveln däremot, finns bara kortfattad information om författaren. Även hans hem är kulturminnesmärkt, men vi passerar efter att ha konstaterat att "här var det", vi är ju inte färdiga med Frida!

Jenny Berggren fastnade för den rödhåriga yrvädret för några år sedan, och bestämde sig för att på eget förlag ge ut hennes och Folkes upptåg. Sedan dess har mycket av bibliotekariens fritid gått till att leta i arkiv. Kartan som inleder den första av de två nyutgåvorna finns ingen annanstans. Genom att nagelfara bilder och studera gamla kartor har Jenny Berggren kunnat rita de gator där barnen lekte. Det är också med denna karta i hand vi går vår stadsvandring. Många hus får tänkas bort. Gamla länsstyrelsen täcker det som då var Nytorget och det en gång så moderna cellfängelset, med den enligt Frida mystiska "stora välvda porten", är numera hotell och café."Det var barnens stora nöje och förundran att se dem som kom och skulle in genom porten. [...] Det gick förunderligt till. De bara gick och ställde sig framför den stora porten ett tag och kunde till och med stå med ryggen vänd mot den och titta nedåt gatan, då om en stund den stora porten öppnade sig som av sig själv inifrån, och den besökande gick in, och så slöt sig porten åter. Hur i all världen visste porten att den skulle öppna sig?" (Ur Folke och Frida, Atrium förlag, 2008)

Fortfarande är Frida Åslund en rätt okänd författare, även för Umebor. Men intresset växer. Jenny Berggrens framträdande på ett av Bokcafé Pilgatans populära arrangemang har lockat till sommarens öppna vandringar. Böckerna säljs mest på nätet, men finns hos lokala bokhandlare. För en besökare skulle vandringen öppna ögonen för delar av stan som man kanske annars inte besöker. Den just nu typiskt öde Döbelns park lämpar sig till exempel väl för fika i gräset, särskilt för den som för sitt inre öga kan se Frida klättrandes på minnesmonumentet, snöpligt ertappad av sina lärare när hon håller ett mindre historiskt korrekt anförande för vännerna.

Parken skiljs numera från Storkyrkan av vägen, men kyrktornet som ståtar i älvutsikten har sin egen historia. Den vita träkyrkan som en gång stod här brann på julafton, bara ett halvår innan resten av stadskärnan ödelades av eld. Frida var där, och vet att berätta om det:"Bränder flög, gnistor smällde, folket ropade och sprang, hästar stegrade sig, rädda för elden. Röken kom vältrande rödsvart och hemsk, vattnet rann maktlöst tillbaka från eldbålet, människor grät och jämrade sig." (Ur Folke och Frida, Atrium förlag, 2008)Frida var inte den enda i sin familj med konstnärliga talanger. Hennes äldre bröder etablerade sig som konstnärer; Helmer Osslund och Elis Åslund. Som ofta för kvinnor blev Frida Åslunds lott en annan. Hovrätten Väst på stan var en gång folkskollärareinneseminarium, och där tog hon examen. Hon lämnade Umeå, men mindes uppenbarligen staden med värme. Efter att ha debuterat med en novell i Sundsvallsposten 1898, och med sin första bok 1910 gav hon sig på 20-talet på barnboksgenren.Inte långt från läroverket där hon utexaminerades ligger hon begravd. Här, på Västra kyrkogården, slutar också vandringen i hennes fotspår. För Jenny Berggren väntar nya. Kanske ger hon ut ytterligare några av Frida Åslunds verk. Från flera håll har folk hört av sig med idéer om Fridas Umeå. Den rödhåriga busungen har vaknat och visar inga tecken på att somna om.