Valfrihet, inte kvotering

Familjepolitiken ska utformas så att den i första hand stöttar och hjälper, inte styr och hindrar. Så skriver alliansens arbetsgrupp för familjepolitik som i går presenterade ett tiopunktsprogram som ska utgöra utgångspunkterna för familjepolitiken om alliansen får fortsätta att styra. Bland förslagen är att föräldrar ska ges möjlighet att ta ut fler föräldradagar, 30 istället för tio, samtidigt. Jämställdhetsbonusen ska förenklas och betalas ut direkt vid föräldraledigheten och kommunerna ska stimuleras att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid. Familjepolitik handlar om mycket mer än om hur föräldraförsäkringen utformas. Ändå är den ganska central. Sverige har en av världens mest generösa föräldraförsäkringar, åtminstone om man ser till ersättningsnivåerna och antalet dagar som den omfattar. Men ingenting är så bra så att det inte kan bli bättre. Att ge föräldrar möjlighet att vara hemma en längre tid tillsammans efter exempelvis förlossningen skulle säkert underlätta för många. Barnomsorg på obekväm arbetstid är i många fall en kostsam historia för kommunerna, men samtidigt stärker det arbetslinjen då möjligheterna för förvärvsarbete förbättras. Likaså är det ett klokt förslag att förenkla jämställdhetsbonusen. Dels för att bara hälften av de par som hittills varit berättigade också tagit ut den, men framförallt för att bonusens syfte är ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen. I dag tas bara en dryg femtedel av dagarna ut av fäderna. Det vore önskvärt att deras uttag blev större. Men att åstadkomma det genom att kvotera föräldraförsäkringen vore fel och ett typexempel på en politik som styr och hindrar istället för att stötta och hjälpa. När det gäller föräldraförsäkringen är ändå det bästa löftet från alliansen det som de inte ger; nämligen kvoteringslöftet.Lars Nyborg