Glutenintoleranta Christian Olofsson: ”Stödet behövs ”
Under hela grundskolan fick Christian Olofson äta specialkost i skolbespisningen. Kommunen klarade denna uppgift exemplariskt, men för den unge Christian Olofson kändes det ändå lite som ett stigma. Det hände också att kompisar retade honom och kallade honom Gluten-Christian.– När jag var yngre ville jag vara lik alla andra. Detta var ett matmässigt utanförskap. När de till exempel hade bakdagar i skolan fick jag äta Daim-glass och biskvier. Jag kan inte se en biskvi i dag, säger Christian Olofson.På gymnasiet fick han nog och bestämde sig för att inte berätta för någon om sin överkänslighet. Följden blev att han inte fick specialkost i matsalen och därmed var det många rätter som Christian Olofson fick hoppa över.– Jag levde på fil och flingor i tre år i stället. Det kanske är svenskt, men jag vill inte att andra människor ska göra sig besvär för min skull. Då plockar jag hellre bort det jag inte kan äta, säger Christian Olofson.Den attityden lever kvar hos honom. Om han till exempel ska gå på middag så berättar han inte i förväg om sin glutenintolerans.
Under uppväxten bakade Christian Olofsons pappa allt bröd åt honom. I övre tonåren fick han börja baka själv. I dag köper Christian Olofson sitt bröd i stället. Både sortimentet av glutenfria varor och antalet inom detta område välsorterade butiker har ökat markant.– Jag kan handla på Konsum, Ica och Hemköp i dag. Utbudet är mycket större. Man får betala, men inte så mycket mer. Priserna har sjunkit något. Tjugo skivor bröd kostar ungefär 30 kronor, säger Christian Olofson.
Själv har han bara fått bidraget på 273 kronor från Regionen en enda gång, men det beror på att han inte har känt till det förrän nyligen.Rent principiellt tycker Christian Olofson att det ska vara kvar.– För mig spelar det mindre roll eftersom jag aldrig har nyttjat det, men det är dåligt om politikerna plockar bort det. Stödet behövs. Det har införts av en anledning – att det kostar mer att köpa mat ifall man är glutenintolerant, säger han.