Fullt hus när Svante jazzade
Svante Thuresson började som jazztrummis vid mitten av femtiotalet, men efter några år var han i full gång som professionell sångare och bidrog till att göra Gals & Pals till en enastående sånggrupp. På egen hand har han suveränt rört sig mellan olika genrer. Svensktopp, egna låtar, musikal, krogshow, soul och jazz. Att "Hip man Svante" är välkänd och populär underströks av att Blå salongen var fullsatt vid tisdagens konsert i regi av Hässleholms Jazzklubb.En repetition tillsammans med de lokala jazzhjältarna Emanon Jazz Quintet hade man hunnit med under eftermiddagen. Det räckte bra för god samverkan mellan det rutinerade bandet och den sjungande gästsolisten från Vasastan i Stockholm.
För mig är Svante Thuresson utan tvekan favoriten bland Sveriges manliga jazzsångare. Nu är han lite till åren kommen, vilket än mer förstärker känslan av tillbakalutad rutin och förtroget inkännande i förhållande till textmaterialet. Det renodlat jazziga fick sällskap av musikalsånger och visor med svenska texter, då gärna med anknytning till charmigt lättsinne, typ 1960-talsnostalgi."People" ur musikalen Funny Girl avlöstes av en "gammal standardlåt" som efter den inledande versen visade sig vara "It had to be you". Hans Delander vid flygeln längst till höger på scengolvet satsar gärna på djärv och intensiv attack. I "It had to be you" fick han å andra sidan till ett sparsmakat pianosolo, medan Per Ekman för sin del levererade ett skönt sjungande solo på kontrabasen.
Henry Mancinis "Moon River" i jazzig fyrtakt och Hoagy Carmichaels "Skylark" var ett par klassiska ballader. Skylark innehåller för övrigt några riktiga pärlor i texten. Vad sägs om "Is there a meadow in the mist, there someone is waiting to be kissed"? Mindre vemodigt och mer fartfyllt uppsluppet var Emanons instrumentala tolkning av Michel Camilos "And Sammy walked in". Lätt latinoanknyting i Jörgen Grahns robusta trumspel och fina solon av välljudande altsaxofonisten Peter Magnusson och briljante Natale Bellan på vibrafon.
Efter paus varierade Svante Thuresson programmet med texter på svenska av författare som Beppe Wolgers, Povel Ramel och Hasse & Tage. I texten till Bill Evans "Monicas vals" (Waltz for Debbie) hängde Svante länge på bokstaven å, som för att illustrera att vi längtar efter en sommar som varar i tusen ååååååååååååååår.
