En gren har fallit från släktträdet
Vila i frid, finaste morfar.
Glömmer aldrig sista sommaren med dig.2010 blev en varm sommar.Vi firade systers födelsedag. Du och farfar satt med tidningar på huvudet.Det var varmt. Både av solen och av att se dig le och skämta med farfar.Då visste jag inte att det skulle bli sista sommaren med dig.
Det sista du frågade mig var hur det gick med fotograferingen.Jag svarade att det gick bra. Nu är det ett sätt att bearbeta sorgen.
En gren föll från släktträdet. Eller gjorde den det egentligen?Någonstans känns det som att du finns kvar, i allt det du var en del av.I det som var du; skogen, promenader och svamp-plockning,för att inte tala om huset du själv var med och byggde.
Faller det en gren så växer det ut en ny, aldrig den andra lik men spårenfinns kvar på stammen, så som minnen i släkten.En liten flicka föddes bara en månad efter att du gått bort.
Livet går vidare, det som finns kvar är de spår du lämnade efter dig,alla vackra minnen. Jag minns utflykterna till Briolekoseum.Fikapauserna i skogen med kaffe och bullar.Stunderna vid bäcken och näckrosdammen. Fina minnen.
Tack för allt det fina som du stod för,all omtänksamhet, värme och berättande.
Nu förstår jag vart jag har fått en del av mig själv ifrån.Du kunde inte ha fått en finare begravning, finaste du.
Vila i frid, finaste morfar.Johan Lindberg
