Svensk kärnkraft dog i Japan
Kärnkraft som som lösning på Sveriges framtida energiproblem är nu historia. Den dog i Fukushima. Och de politiker som för sent inser det kommer att straffas av historien som en gång Mikhail Gorbatjov sa om DDR-ledningen hösten 1989 när den in i det sista vägrade förstå att dess tid var ute.
Så sent som i början av mars kunde Fredrik Reinfeldt med obekymrad optimism i en intervju med "Hamburger Abendblatt" förklara att "atomkraften upplever en renässans". Han kunde också, utan att någon då höjde på ögonbrynen, försvara sin regerings beslut förra sommaren att öppna för storskalig nybyggnad av svensk kärnkraft med det sorglösa konstaterandet att "varje energislag har sin egen påverkan på miljön".Kärnkraftens miljöpåverkan har vi i 25 år kunnat studera i det förödda Tjernobyl. Fukushima adderar egentligen inte någon ny kunskap om kärnkraftens farlighet eller i den etiska centralfrågan om det oerhörda i att efterlämna dödligt avfall att hanteras och skyddas från omgivningen av kommande generationer i 100 000 år.Fukushimakatastrofen understryker däremot det redan kända, men i Sverige fram till nyss glömda: kärnkraft kan aldrig göras säker. Ändå måste den göras säker på ett sätt som inte gäller för något annat energislag. Den olösliga ekvationen har hittills hanterats så att själva produktionsanläggningarna omgärdats med omfattande tekniska och administrativa säkerhetssystem. De har avspeglat kunskapsnivån och teknologin vid tiden för konstruktionen. Alltså har de efter hand föråldrats, uppvisat svagheter som inte förutsågs och upprepade gånger gjorts meningslösa av mänskliga misstag.Lägg till detta att avfallsproblemen förblir olösta. Liksom problemet med kopplingen mellan civil kärnkraft och risken att plutonium för kärnvapen kommer på avvägar, kort sagt det faktum att civil och militär kärnkraft är två sidor av samma dödsbringande kraft.
Att kärnkraften nu går mot en utdragen död, åtminstone i västvärlden, beror dock på två andra faktorer. Opinionen och ekonomin. Det går inte längre att mörka kärnkraftens fundamentala farlighet för den nya generation som aldrig upplevde Harrisburg, inte minns Tjernobyl men nu tvingas leva med Fukushimadramat och reflektera över dess ohyggliga konsekvenser.
Det går heller inte att dölja de astronomiska kostnaderna för ny kärnkraft som efter Fukushima med breda marginaler måste överträffa den säkerhetsteknologi som hittills ansetts godtagbar, inte längre är det och heller aldrig varit det. Utlämnad till marknadens villkor är därför atomkraften stendöd. Bara i händerna på fantasilösa och teknikpessimistiska politiker kan den ha en kort men ödesdiger framtid.Just sådana politiker har styrt svensk energipolitik in i en återvändsgränd. Men det är inte för sent att tänka om, inte ens för vindflöjlarna i Centern: Riv därför upp fjolårets kärnkraftsbeslut och bjud in oppositionen till ett brett rådslag om framtiden för att nu helhjärtat satsa på förnyelsebar teknik och energisparprogram på bred front.
