”Sommar” åt berättarna
I Sverige kan man inte längre bli adlad. I stället kan bli utsedd till Sommar-pratare. Det är en ära så stor att presentationen av årets programvärdar blivit ett särskilt event, som i år äger rum den 14 juni.Då visar kändisar och halvkändisar upp sig i all sin glans och yvs över den ära de vederfarits av Sveriges Radios redaktion. Presentationen av Sommar-pratarna har nästan blivit viktigare än själva programmen.Det var knappast vad dåvarande chefen för SR:s underhållningsavdelning Tage Danielsson – jo, just han – tänkte sig när han 1959 kläckte idén till programmet. Då var det SR:s egna anställda medarbetare som berättade och spelade musik, inramade av Sten Carlbergs och Eric Sandströms gamla schlager från 1952.Underrubriken för programmet var ju under många år "lättlyssnat för er på vägarna, på badstranden eller i hängmattan". Ett typiskt Sommar-program bestod av ett knippe lättsamma historier med sommaranknytning till musik av Evert Taube.Det var tider det.
I dag har tyvärr programmet Sommar urartat och som program i stort sett förlorat sin magi. Orsaken är att man numera väljer programvärdar inte efter fallenhet och kompetens utan efter kändisfaktor eller ovanliga livsöden.Det har allvarligt gått ut över programmens kvalitet, eftersom det inte längre krävs att den som håller i programmet ska vara kapabel att berätta något på ett levande sätt. I stället prasslar manuspapperen och personer som normalt är mycket kompetenta inom sina yrkesområden läser stolpigt upp sina trivialiteter om vägen framåt i livet till ackompanjemang av "sin" musik.Sommarprogrammen förr var ofta lysande underhållning, eftersom de som gjorde programmen var specialister på att berätta. Det var journalister, författare, skådespelare och andra som har till yrke att berätta en historia och som därför vet hur man gör.Den stora och lysande stjärnan under många år var utrikeskorrespondenten och kåsören Torsten Ehrenmark. Han gjorde sammanlagt 50 sommarprogram under sin livstid och fick under många år äran att avsluta årets programsäsong i slutet av augusti. Det var alltid högtidsstunder att lyssna till denne buttre och korthuggne berättare, som ofta redogjorde för sina mödosamma äventyr som hantverkare i sommarstugan. Han kunde verkligen berätta. Ibland hade han kanske inte så mycket att säga, men även det gjorde han på ett gudabenådat sätt. Musiken lät han en musikredaktör ta fram beroende på manus och kommenterade den aldrig med ett ord.
Jag förstår egentligen inte varför dagens Sommar-program ska heta just så. Nej, låt alla kändisar rabbla upp sin story i programmet "Jag och min karriär". Låt alla okända med ovanliga livsöden husera i programmet "Jag och mitt liv". Och låt alla dem som inte har något alls att berätta utan bara spelar musik få programmet "Jag och min musik".Och låt i stället alla kompetenta berättare i detta land återerövra Sommar-programmen och sprida glädje och underhållning över Sommar-Sverige. Det skulle Tage Danielsson i sin himmel uppskatta, tro mig.@Byli.8.init:Jan A Johansson
