Äventyr och könsroller
På ett sätt skapar det en jämnvikt, flickläsare har så länge fått hålla tillgodo med pojkhjältedåd, samtidigt längtar jag lite efter prinsböckerna som befriar pojkarna från räddarrollen och ger dem lite mer utrymme för egna äventyr och skojigheter.
I Christina Björk och Eva Erikssons fina Prinsessor och Drakar (Rabén & Sjögren) finns i varje fall knappast tillstymmelse till prins. Här är det just drakarna och prinsessorna som står i fokus, och det med en saga för envar av veckans dagar. Ett roligt koncept, fantastiska bilder och sagor som överraskar den läsande föräldern och borde tilltala den spänningssökande sagoslukaren. Här har vi prinsessan Tindra som är räddare för ekorrar än för drakar, prinsessan Lövkoja som surfar in på fel hemsida och överraskas av en otäck drake på sin födelsedag och prinsessan Freesia som räddar sin lillebror (sedär, en prins!) och hans nalle ur drakens klor.
Per Gustavssons nya prinsessbok, den åttonde, finns visserligen både basspelande prins och keyboardspelande trollkarl, men som vanligt är den rosaklädda prinsessan i centrum. I Prinsessans rockband (Natur & Kultur) får vi veta hur prinsessor gör när ivriga drakar hotar att elda upp scenen under pågående konsert, och vi får dessutom på tillhörande cd höra hur det låter när prinsessor sjunger i rockband. Per Gustavssons koncept börjar bli lite gammalt, men det går uppenbarligen hem.
På hjältedådstemat har vi också i vårens barnbokflod Mumintrollet och månskensäventyret (Alfabeta), där muminfamiljen ger sig ut på skattjakt. Alfabetas – får man anta – gulddeal med Tove Janssons efterlevande är för mig en källa till viss frustration. Illustrationerna är tillvaratagna, favoritfigurer presenteras för en ny publik, men det subtila, mörkskimrande som var Tove Janssons kännetecken går förlorat. Originalens utforskande av kärnfamiljens gränser blir i bilderboksversionen plump. Snorkfröken gillar kläder och smycken – punkt. Muminmamman blir enbart en bullmamma och pappans och sonens känsliga naturer skyms av en stereotyp äventyrar-/beskyddarroll.
Men på könsrollstemat (ja, jag verkar ha snöat in på det i veckans spalt) är det nog 2010 års ALMA-vinnare Kitty Crowther och hennes Ivo och Vera, Fotbollsmatchen (Rabén & Sjögren) som vållat mig mest huvudbry. Det är Crowthers sätt att slå fast att fotboll är en pojksport och dans en flicksport som skaver. Samtidigt är bokens budskap, att den som vill kan klara vad som helst, tydligt och för den sportintresserade läsaren borde Fotbollsmatchen ge träningsmotivation, om den inte till och med sporrar en genusdiskussion mellan förälder och barn.
För de allra minsta barnen har snart sönderkramade Stina Wirsén kommit med nya Aj! och Bang! (båda på Bonnier Carlsen) och om jag tyckte att föregångarna Hej! och Oj! var något för svårlästa för den vuxne (försök att variera rösten till fyra-fem ”hej” på en boksida) funkar uppföljarna mycket bättre. Andra favorituppföljare bland vårens nyheter är Ann Forslinds Bäbis gnällig och Bäbis tittut (Alfabeta). Forslinds bäbisporträtt har extremt hög igenkänningsfaktor, och tittutboken lockar till många skratt.
