”Vätternrundan, jag är redo!”

Ni ser dessutom här ovan de ultimata expertråden jag fått av Vätternrundans egen konung Håkan Persson. Vätternrundan, jag är redo! Nästan i alla fall. Det enda som inte är helt optimalt inför min start i Vätternrundan är jag själv. De 40 mil jag tränat nu inför är knappt hälften av det arrangörerna sätter som miniminivå inför start. Dessutom har en vag liten förkylning ilat runt i kroppen under veckan (även om Håkan avfärdar den som 80 procent psykosomatisk). Det är inte utan att man undrar lite vad de här utmaningarna ska vara bra för. Vem tackar mig för att jag nästan tar livet av mig runt Vättern? Egentligen ingen. Men alla ni som genomfört ett sådant där motionslopp eller annan fysisk påfrestning vet att belöningen finns inom dig själv. Håkan citerar Karin Boye här bredvid och hon har ju så rätt den tjejen. Dels är det resan inför en sådan här grej som är tjusningen, dels känner du dig så skamlöst duktig när du väl kommit i mål. Att ta mig i mål är nämligen målsättningen för mig. Räknar man min medelhastighet från tidigare lopp ska de där 30 milen ta knappa 15 timmar för mig. Sedan tidstillägg för matpauser, skavsår och punkteringar. Men tidsavdrag för eventuell medvind och gruppåkning så bör jag vara i mål någon gång runt lunchtid på lördagen. Sinneslös tanke att jag ska sitta på en cykel en hel natt. Men nu är det bara borra ner huvudet och trampa. 19.48 i kväll börjar jag min resa från Motala.