”Frågan har inte varit om utan när”

Ett klokt och bra besked. Olofsson har varit partiledare för Centerpartiet sedan mars 2001 och med det är hon den partiledare/språkrör som suttit längst. En viss trötthet på Olofsson har uppstått i väljarkåren och på tal om trötthet har Olofsson själv verkat trött och inte hundraprocentigt taggad inför uppgiften. En partiledare som inte tycker att det uppdrag man har är det roligaste som finns blir heller ingen bra partiledare och där har Olofsson hamnat.

I Centerpartiet har det varit en vedertagen sanning att Olofsson inte skulle vara partiets ledare i valet 2014. Frågan har inte varit om hon ska avgå utan när. I ett sådant läge är det att föredra att byta partiledare snabbt istället för att dra ut på tiden och därmed få en partiledare som är en lam anka.

Olofsson har gjort mycket för Centerpartiet även om hennes senaste år inte varit speciellt produktiva och givande. Hon tog 2001 över ett svårt sargat parti som lidit nederlag i samtliga val sedan 1973. Hon vände trenden och radade upp vinstval fram till EU-valet 2009. Kronan på verket var valet 2006 när Centerpartiet blev landets tredje största parti och alliansen kunde bilda regering. Olofsson gjöt nytt mod i sitt parti.

När en partiledare meddelar sin avgång är det lätt att bara fokusera på vad personen ifråga betytt för sitt parti. Vad gäller Olofsson finns anledning att höja blicken. Hon har haft en avgörande betydelse för den svenska borgerligheten. Utan henne ingen allians. Utan allians ingen valseger 2006 vågar jag påstå.