Kreatör i nutidens remixkultur

Min vän Mark, konstnären, sitter framför sin bärbara dator och ögnar igenom en sex år gammal bröllopsfilm. Bruden ser förväntansfull och nervös ut. En av de inbjudna drar en fräckis. Senare under festligheterna kommer en magdansös och uppträder bland middagsgästerna. På en lokal loppmarknad har Mark hittat några VHS-kassetter märkta ”Malins bröllop 2005” och köpt kassetterna för några kronor. Vi stirrar fascinerat på skärmen. Ingen av oss känner någon av de medverkande i detta amatörfilmade drama. Konstnären Mark ska använda filmerna för att skapa nya videoprojektioner. Det är inget ovanligt, inget nytt. Vi omtolkar ständigt historien genom nya filmer, nya böcker och ny musik. Författare lånar frikostigt från litteraturhistorien och tonarterna och ackordsföljderna i modern popmusik smälter samman till en lång historietät söm. Remixkulturen är mitt ibland oss, hela tiden. I media har skärningspunkten mellan digital kultur, kreativitet och upphovsrättslagar inte sällan resulterat i en enda utnött rubrik: ”piratjakt”. Få andra debatter har varit så polariserade och segslitna. Så när jag ser dokumentären PressPausePlay (t.o.m. 2 juli på SVT Play) så hoppas jag hitta något annat. Filmen är gjord av ett svenskt filmkollektiv som vill lämna fildelningskriget och dess juridiska käbbel bakom sig och istället fokusera på innehåll och kreativitet. PressPausePlay är en förförisk film, välkomponerad och stilfull. Handlingen rör sig globalt och tvärkulturellt: från isländska musikern Ólafur Arnalds till entreprenören och storsäljande författaren Seth Godin. Grundtesen är att vi de senaste femtio åren gått från ett samhälle med några få kulturproducenter till en ny värld där alla dagligen producerar någon form av konst via ny teknik. Vilket i sig är en något haltande tankegång. Ett uppbåd av amatörkonstnärer, filmare och fotografer har funnits lika länge som kanvas och kamera. Konst är inget som skapas av händer eller verktyg. Konst formuleras i en tankegång. Världens konstnärer ökar inte i takt med den digitala utvecklingen. Det spelar faktiskt ingen roll ifall vi har en träpinne i händerna eller en iPhone. Eller i det här fallet – en Ericssonmobil. Eftersom PressPausePlay är finansierad av Ericsson. Ett företag som har allt att tjäna när den gamla nöjesindustrin rämnar. Om vi ska diskutera remixkultur och gränslös digital kultur borde vi istället lyfta diskussionen till ett filosofiskt plan. För vem bryr sig egentligen om konstnärlig verkshöjd eller juridiska regelverk i en värld där gratisgenerationen är van vid total frihet. Kvar finns enbart ett frågetecken om hur vi påverkas som människor av detta eviga kreativa kretslopp? Det är det vi funderar på, jag och konstnärsvännen Mark, innan vi trycker på play och rullar igång den visuella remixen på Malins högst privata bröllopsbilder.   Ulrik Petersson är kulturjournalist.