Karin Dawkins fick ett omväxlande liv
Karin, född Andersson, växte upp på släktgården i Kärråkra, som gått i generationer sedan 1600-talet. Hon tog sin realexamen i Hässleholm 1933.Det fanns många äventyrliga personer i släkten och när Karin Andersson fick en skriftlig inbjudan om att besöka sin faster Hilda Andersson, som då var bosatt på Oljeberget i Jerusalem, tvekade hon inte. 1938 tog hon plats på en fraktbåt och påbörjade den flera veckor långa resan. Tanken var att hon skulle stanna hos sin faster i ett år, men kriget kom emellan. Det innebar att det inte längre var möjligt att resa hem till Sverige, varken med båt eller flyg.
I stället tog Karin plats som privatsekreterare hos en präst som förestod ett rekreationshem för brittiska officerare. Det var där hon träffade sin blivande make, major William Dawkins, som kämpat bland annat vid Dunquerque, där de brittiska hjälptrupperna under eld tvingades lämna Frankrike och vid El Alamein, där han som en av "ökenråttorna" i Montgomerys berömda åttonde armé var med om att besegra den tyska fältmarskalken Rommels styrkor.Majord Dawkins och Karin gifte sig och hon blev därmed brittisk medborgare. Första tiden som nygift var inte helt enkel för Karin, hon var ständigt orolig för sin makes liv, än hade inte kriget avgjorts.
1945 var kriget äntligen slut och makarna flyttade till England och bosatte sig i makens hemtrakt i Camberley utanför London. Han fick tjänst på en advokatbyrå som specialiserat sig på uppdrag inom handel och sjöfart.Familjen utökades med döttrarna Katherine och Ingrid. På somrarna brukade familjen besöka släkten i Kärråkra och eftersom de ofta kom under semestertid då vädret var vackert och det var dags för höskörd, tjusades de båda av lantbrukslivet. De bestämde sig för att emigrera till Sverige och skaffade i början av 1960-talet ett lantbruk i Björkeberga, Sösdala, som de sedan drev under några år. Familjen flyttade därefter tillbaka till England och William Dawkins återgick till jobbet som advokat.
1988 blev Karin Dawkins änka. Hon flyttade då till sin yngsta dotter i södra Frankrike ett år, där hon trivdes i det härliga klimatet. Därefter införskaffade hon en lägenhet på Järnvägsgatan i Hässleholm, där hon bodde fram till sin död.Karin Dawkins var en mycket utåtriktad person som hade lätt för att umgås. Hon hade alltid något spännande att berätta från sina många resor i Europa. Hon var också duktig på att måla tavlor och det blev många vackra blomstermålningar av Karin Dawkins. Sitt andliga hem hade hon i Lutherska missionshuset i Hässleholm, där hon deltog som länge krafterna stod henne bi.
Hon fick uppleva ett mycket omväxlande liv, gjorde många spännande resor och lärde känna många människor. Närmast anhöriga är döttrarna Katherine och Ingrid med familjer, brodern Torsten med makan Märta i Hässleholm samt syskonbarn med familjer.
