För många är det en stor tragedi att bli arbetslös. De ekonomiska konsekvenserna kan bli omfattande, kanske tvingas man bryta upp från den plats man bott och trivts på och tillhör man grupper med en svag ställning på arbetsmarknaden så är risken stor för att man hamnar i en cirkel av åtgärder och fruktlöst sökande efter jobb. Ändå är situationen för löntagaren som blir arbetslös förhållandevis lindrig jämfört med företagaren vars företag gått i konkurs. Denne står ofta helt barskrapad, tvingas gå från huset eller bostadsrätten och står ändå kvar med stora skulder som gör livet till ett helvete där kronofogden skinnar han eller henne in på bara kroppen och allt som tillåts är att leva på existensminimum I veckan framförde två företrädare för Entreprenörsskapsforum dyster statistik som visar att Sverige hamnar på 47:e bland 59 länder när det gäller entreprenörskap. Alltför få unga vågar sig på att starta företag. Sveriges överlevnad som välfärdsland kräver att fler människor startar företag. Men då måste också företagsklimatet bli bättre. I detta ligger också att den som misslyckas måste behandlas skonsammare av samhället. Annars skrämmer vi unga från att bli entreprenörer. Jag tror att det behövs väldigt grundläggande förbättringar för den som startar företag. Men ett förslag i all enkelhet tycker jag skulle kunna vara att efterskänka studieskulderna för den som vill bli entreprenör, då är man ofta befriad från 200.000 i skulder när man börjar som företagare och fri från den skulden om man misslyckas. @Byli.8.init:Lars J Eriksson