Resa mot minnen i Malmöparkerna
Paret Viktoria Flodström och Henrik Andersson har arbetat mycket tillsammans genom åren, men Fröken Jill och herr Blanks minnesvärld är den första föreställningen där de gjort allt från ax till limpa tillsammans. De presenterar pjäsen i sin nystartade grupp Teater Konkarong och under veckan kan man möta de båda i parker runtom i Malmö där de spelar för alla från fyra år och uppåt. Pjäsen ingår i Malmö Sommarscens utbud - och i går var det urpremiär i Tyelseparken och Risebergaparken.
- Vi ville göra en föreställning med ett koncept som vi gillar, en föreställning som vi själva ville se, säger Viktoria Flodström, skådespelare och sångerska som senast sågs på Teater InSite på Bastionen i Det är nu det nya. Hon jobbar även med improvisationsteater på Månteatern och som sjukhusclown.
Fröken Jill och herr Blanks minnesvärld har sitt ursprung i en dröm hon hade. - Jag drömde om två figurer som kom springande. Jag vet inte varifrån de kom, bara att de behövde hjälp.
Henrik Andersson, musiker och kompositör som bland annat skrivit musiken till Obanteaterns föreställningar och även medverkat i deras Det var det fräckaste, skrev manus baserat på drömmen.- Det var skönt att skriva ett manus om några som inte ens vet vilka de är från början, säger han.
Pjäsen är inspirerad av Memento, thrillern om mannen som lider av minnesförlust och är på jakt efter sin frus mördare.- Men bara i den meningen att vi också letar oss tillbaka i en historia, säger Viktoria Flodström. En annan inspirationskälla är att vi båda tycker om att göra saker i nuet. Man är där man är och använder sig av det som finns där.
Viktoria och Henrik är också uppväxta med 70-talets barnkultur med program som Fem myror och Professor Balthazar och håller dem högt.- Men vår föreställning handlar inte om att lära något, i stället handlar den om att förstå andra människor. Det kan vara nog så svårt och barnen i publiken får hjälpa till jättemycket, säger Henrik Andersson.
När Fröken Jill och herr Blanks minnesvärld spelas har skådespelarna bara med sig själva och några väskor. Och en stor vilja att lyssna på publiken och improvisera. Mycket kan hända och föreställningarna kommer att se annorlunda ut.- Så är det när man spelar för barn. De är alltid med på något sätt och man måste vara medveten om det och ta in dem. Det är gott att ha en struktur, en början och ett slut, men däremellan improviserar vi med hjälp av publiken, säger Viktoria Flodström.
Henrik, som spelat många föreställningar med Obanteatern har märkt att det brukar hjälpa att "öppna dörren" för barnen.- Man kan fråga om de sett teater förut, bara att få i gång en dialog är bra, säger han.
Viktoria och Henrik är fullt på det klara med att barnen kanske klurar ut historien i ett tidigt skede.- Det är härligt när barnen får känna sig smarta, säger Viktoria Flodström.
