Vill bli bäst på hästhoppning

Rebecca Petersson vinkar glatt från paddocken när jag kommer till gården i Fjälkestad. Det visar sig att hon har all anledning att vara nöjd. En hopptävling för ett par veckor sedan bjöd på en del framgångar.– Allt stämde. Lacoste som hästen heter lyssnade på mig och höll ett bra tempo och en bra galopp. Jag kunde känna att han kämpade, säger hon och ler.Föremålet för berömmet pustar i dag ut i hagen iförd en nätmask för att hålla flugorna borta från ögonen.

Att kemin mellan ryttare och häst spelar stor roll i banhoppning är något som Rebcecca bekräftar direkt.– Det är ju inte alltid som det stämmer, men då får man försöka att hitta hästens bra sidor. En bra hopphäst ska vara positiv och kämpa. Den ska gärna vara snabb och försiktig också. Man märker att en häst är positiv om den försöker hela tiden och om den vill till hindret

Under sommaren har Rebecca möjlighet att ägna sig fullt ut åt sitt stora intresse i livet, banhoppning. Hos ryttaren och tränaren Mimmie Faijermo på gården i Fjälkestad får hon hjälpa till att träna tävlingshästar, hjälpa till vid tävlingar och även tävla en del själv. Drömmen ligger klar sedan länge – att ta plats bland de största inom hästhoppning. Det är förstås en lång väg för att nå dit. Rebecca började rida som sexåring hemma i Vinslöv och sedan hon var tretton har hon hjälpt Mimmie Faijermo. – Vi kände inte alls varandra innan. Mimmie hade fått tips att om mig eftersom hon sökte en duktig tjej som kunde hjälpa henne på gården. När jag började fick jag hoppa högre hinder än vad jag är van vid och det var en del fjärilar i magen.

Målmedveten är hur Rebecca beskriver sig själv och det råder inget tvivel om att det stämmer bra. Ögonen lyser när hon berättar om träningen och den chans hon har fått hos Mimmie.– Vill du lyckas så måste du visa på drivkraft. Jag är stolt över det jag har åstadkommit.Just nu tävlar hon på regional nivå. Där är hindren 110-130 centimeter höga. På nästa nivå, den nationella, läggs ytterligare ett par decimeter till på hindren. – Då behöver jag nog ett par år till och en häst som passar för det. Det krävs en hel del av ryttaren då också.

Mycket träning ligger förstås också bakom. Rebecca hopptränar ett par gånger i veckan, resten av tiden är markträning med lydnad och hopp över bommar på marken. – En del säger att hoppning inte är en riktig sport, att det kan inte vara jobbigt. Men du förstår inte om du inte har sett allt arbete som ligger bakom. Det tråkigaste med ridsport är att mocka, men alla oavsett nivå får mocka. Så det är okej.

Trots att det handlar om många timmar i stallet och i paddocken tycker inte Rebecca att hon blir tvingad att välja bort för mycket. De flesta av vännerna håller också på med ridsport och även om hon ibland får tacka nej till roliga saker så är det till sist värt det. Sommaren ger ju trots allt möjlighet till annat än just träning. – Jag gillar att rida i skogen också. En gång så såg vi en stor flock vildsvin när vi var ute. Då gjorde vi lite oväsen och då stack de iväg. Jag tror faktiskt inte att hästarna lade märke till dem.