Chicagos stolta bibliotek

Det hade naturligtvis helförstörts. Så han vädjade till engelsmännen, först och främst till författarna, att lasta ett skepp med böcker för destination västerut. Så kom några tusen klassiska verk i utsökta volymer att landa i Chicago.

Som aldrig hade haft något bibliotek, som skulle kunna brinna ned.Men det passade ändå bra, för nu skulle staden byggas upp igen, vackrare och bättre än någonsin. Och det bästa var att man just fått en stor donation för det ändamålet: Walter L Newberry, rik på mark och pengar, hade avlidit och testamenterat den då sagolika summan två miljoner dollar för uppförandet av ett lånebibliotek.

Men testamentet fastnade, som sådana så ofta gör, i lagens långa bänk, och några andra planerare kom före med att börja ett bygge för andra pengar. Så Newberry Library fick i stället bli vad det ännu är, ett referensbibliotek för "krävande forskare" men också öppet för allmänheten. Forskare, däremot, var det glest med i Chicago det året, 1887. University of Chicago, som skulle komma att bjuda på en del i den vägen - en guldgruva att ösa ur för nobelpriskommittéerna ´- hade då bara varit i verksamhet i ett år.

Det nybyggda bibliotekspalatset uppfördes på mark som också den var del av gåvan. Husets pampiga romanska stil blev perfekt bakgrund till charmerande Washington Square Park, med lummig grönska och en spelande liten fontän, folket har i sin kärlek gett platsen smeknamnet Bughouse Square.

Och Newberry blev "a gentleman"s library". 1894 hade det redan 120 000 volymer - i dag en och en halv miljon. Plus en halv miljon historiska kartor och fem miljoner manuskriptsidor. Att sitta och läsa här är något av en resa bakåt i tiden. Sköra, åldriga objekt ur samlingarna bärs på blyfyllda sammetskuddar fram till läsarens bord, som om de vore riksregalier, och bärs sedan tillbaka på samma sätt.

Också själva byggnaden är tämligen orörd av tidens bekvämlighetspåfund. Kyliga dagar när vinden sätter i från Lake Michigan-hållet, blåser den rakt in i Newberrys läsesal. Och inte går det att behålla rocken på - den måste hängas in i garderoben på första våningen.

I USA, det land som vi européer ständigt kallar materialistiskt och kulturfattigt - i det landet ger man bort allting: Sina pengar, sin tid, sin arbetskraft. Så därför är informationsdiskarna på bibliotek ofta bemannade av oavlönade välvilliga damer. Och därför gav mångmiljonären Andrew Carnegie (1835-1919) inte bara bort 7 689 kyrkorglar utan lät också bygga och utrusta 2 811 fria lånebibliotek. Och han hade ändå skotskt påbrå.Mr Newberry uttryckte det så här: "Vi måste uppmuntra allt och alla som ägnar sig åt att upplysa och skärpa den mänskliga anden; därför lägger vi grunden till ett bibliotek som vi hoppas skall växa till dess att det blir stadens stolthet." Och så blev det också.

Stolthet är ett nyckelord här när det gäller böcker och hur de får bo. Det bibliotek som restes i centrum med fri utlåning och som alltså hann lite före Newberry är i dag stadens kulturhus. Det har en sal kopierad efter en i Venedigs Dogepalats. En trappa som stulit sin arkitektur från Suckarnas bro. Jag minns mitt första besök: Mina ögon fylldes av marmorns vithet, den gyllene mosaikens glitter. Jag skulle ju bara låna en bok. Under den största kupol som Tiffany ritat: Elva och en halv meter tvärsöver.

Det bibliotek som sen byggdes, när den här läckerbiten blev kulturhus, sägs vara världens största för låneböcker. Vem vet. Det enda jag vet är att det inte är lika fint.