Annons

Ledare: ”Den svartaste dagen”

ledare Att vakna upp söndagen 23 juli och se siffran 91, varav 84 unga, var ogripbart.
Opinion • Publicerad 23 juli 2011 • Uppdaterad 15 december 2021
16-åriga Gard Strand sitter utanför domkyrkan i Oslo för att hedra offren. Foto: Scanpix
16-åriga Gard Strand sitter utanför domkyrkan i Oslo för att hedra offren. Foto: Scanpix

Att vakna upp söndagen 23 juli och se siffran 91, varav 84 unga, var ogripbart. Senare på eftermiddagen blev dödstalet 92* Gärningsmannen förefaller vara gripen: hans namn och ansikte är redan spridna över världen och hans ansikte finns på bilder tagna av norsk tv, till synes i själva ögonblicket då han skjuter någon. Det är viktigt att betrakta den som inte dömts för ett brott som oskyldig, men i denne mans fall pekar allt på en såväl faktisk som moralisk skuld till den största katastrofen i Norge sedan andra världskriget. Det kan inte ens bortförklaras med att det var ett dåd i vettlös ilska: ögonvittnen till massakern på Utöya, hjärtskärande unga, menar att skytten kallblodigt gick tillbaka till de ungdomar som var skadade, men inte döda och avrättade dem med ett skott till, på nära håll. Det är oundvikligt att fråga sig hur sinnet som kan göra något sådant ser ut och hur det formats. Denne man har aldrig torterats, aldrig plågats av krig eller diktatur eller något annat som kan traumatisera en människa: varifrån kom hatet och vreden? Frågan om vem denne norrman är, som kallar sig nationalist, men inte blinkar när han trycker av en pistol i ansiktet på ett norskt barn, utan i stället jublar, har redan ställts tusentals gånger. Winston Churchill var mördarens idol. Detta bidrar till bilden av en person med helt förvrängd världsuppfattning: mannen som uppmanade sitt folk att offra blod, svett och tårar för att sådana som skytten inte skulle få makten i Europa skulle om detta var möjligt vända sig i sin grav i avsmak. Norsk regering och polis har med rätta fått världens respekt: hur stark en nation och dess ledning är visar sig i dess värsta kriser.

Vilken statsman Jens Stoltenberg har visat sig vara. Ingen kan ha hanterat katastrofen på ett värdigare sätt eller talat klokare om konsekvenserna. Många har jämfört hans eftertänksamma och empatiska framtoning med George Bushs hämndlystna tal efter tragedin 11 september, där det talades om vedergällning. Men vedergällning är inte en del av den skandinaviska modellen eller den skandinaviska politiska traditionen. Stoltenbergs milda ord om att vi ska svara på våldet med mer tolerans och mer demokrati kommer att gå till den politiska historien som förnuftets och medmänsklighetens röst: det är också det bästa sättet att demonstrera att Norge inte viker sig för hatet och terrorn utan står stärkta i sin övertygelse. Även den norska polisen har varit nära nog hjältemodig i sin korrekta hantering av detta fruk- tansvärda. Under de presskonferenser som hållits, har polisen gett utredningen ett mänskligt ansikte och likt statsministern till och med stundtals visat känslor: om man inte i en sådan stund kan låta sin medmänsklighet lysa igen, när ska detta då vara tillåtet?Och den stillsamma insistansen på att hålla sig till fakta och aldrig ge sig in på någon form av spekulation ens när omvärldens naturliga nyhetshunger vädjade om det ger all heder åt dem. Den ensamme skytt som står bakom massakern har fått svenska media att dra slutsatsen att det inte rör sig om en terrorhandling. Men givetvis gör det det. Extremism är extremism är extremism... Skillnaden mellan nazister, islamister, separatister och våldsbenägna kommunister är liten för dem som drabbas: den som aldrig får tillbaka sitt barn från ungdomslägret på Utöya bryr sig inte om huruvida det var en nazistisk galning eller en islamistisk galning som tryckte på avtryckaren.

Annons

En galnings strävan efter att riva upp ett samhälle i grunden och störa det demokratiska systemet på grund av en från den gängse uppfattningen avvikande ideologi är definitionen på en terrorist. Det förekom också många omedelbara reaktioner och kommentarer om att inte skuldbelägga muslimer. Till och med de som inte är islamofoba hamnade omedelbart i fällan att koppla samman terror och islam. Denna gång måste den retoriken helt få vila, liksom främlingsfientligheten: skuldbeläggandet av grupper är helt ointressant för detta fall, och det gynnar ingen om vi fastnar i detta. De som genast pekade finger och antog utan kritisk analys att det rörde sig om islamism och förutsatte att terrorns ansikte skulle ha skägg och turban har allvarliga frågor att ställa sig: är deras fördomsfulla tankesätt en hämsko för deras logiska slutledningsförmåga? Ska man arbeta med information, politik och nyhetsbevakning om man tänker på det här sättet?

Detta dåd lockade som alltid när det förefaller handla om terror till att den rimliga tonen i samhällsdebatten urartade till ömsesidiga anklagelser om att plocka politiska poänger och personpåhopp. Sverigedemokraten Kenth Ekeroth tyckte än en gång det var lämpligt att kröna frågan han ställde om vem som begått dåden i Oslo med en glad gubbe :).Ekeroth får skriva vad han vill, hur han vill, men denne man, som gång på gång visar brist på respekt för mänskligt lidande, sitter i Sveriges riksdag. Jordbävningskatastrofen på Haiti föranledde också dessa leende gubbar.Någon i hans parti borde diskutera hans förkärlek för glada utrop i samband med mänskliga katatrofer med honom: det är opassande för en person som representerar Sverige. Döda människor är inget skämt, Ekeroth, det är tragiskt. Klipp gärna ut och spara så du minns. De som innan de visste vad som verkligen hade hänt utnyttjat denna tragedi för att i segeryra mena att de fått ett verkningsfullt vapen för sin egen agenda bör få skam av resten av samhället: tydligt, högt och klart bör alla med moralisk ryggrad förklara sin avsmak för dessa metoder. Alla antydningar om att alla människor inte har lika värde eller inte förtjänar samma hjälp och stöd måste bemötas med det avståndstagande och den avsky som de förtjänar.

Detta är en tid för solidaritet, då alla som är engagerade i demokratiska partier och rörelser måste verka tillsammans i kamratskap för att fördöma dem som motverkar gemenskap mellan människor. Endast gemenskap kan rädda oss från extremismen.Detta är även den svartaste dagen för internationell socialdemokrati. Det är upp till alla demokrater, oavsett partifärg, att på bästa sätt stödja den rörelse som vi i Skandinavien har att tacka för så mycket i läkningsprocessen som kommer. Socialdemokratin har varit en obändig och oundgänglig kraft för att bygga den frimodiga demokrati som vi har förmånen att leva i. Inte ens katastrofen i Ådalen 1931 kan mätas med detta, som går långt bort om höger och vänster och i stället handlar om kampen mellan frihet och terror, ljus och mörker och tragiskt nog även liv och död. Utrikesminister Carl Bildt skrev på Twitter att vi alla i denna stund är norrmän. Våra tankar går till de som utsatts för detta svåra övergrepp på deras politiska övertygelse och idealism. I dag är vi alla socialdemokrater.

*Det slutgiltiga dödstalet hamnade på 77 personer, varav 69 unga

Martina JarminderSkicka e-post
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons