Norska Pia tänker på drabbade landsmän
Pia kommer från Fredrikstad, tio mil söder om Oslo, och flyttade till Sverige och Hässleholm 1994 sedan hon mött kärleken i Jörgen Blad från Vinslöv. Paret har två barn: Cornelia, tolv år och Adrian, nio år. Pias mamma har också flyttat till Hässleholm för att få vara nära barnbarnen, något som Pia tycker är väldigt skönt, särskilt nu.- När sånt här händer är det viktigt att vara tillsammans med sina närmaste och få ventilera allt man funderar på, säger hon. Just nu känner Pia ändå att hon skulle vilja vara hemma i Norge för att träffa släkten och delta i ett fackeltåg i hemstaden för att visa sitt stöd, men någon resa är inte inplanerad i sommar.På måndagen deltog hon och familjen i stället i en tyst minut vid Stadshuset i Hässleholm.- Det kunde varit fler deltagare, men många hade säkert en tyst minut hemma eller på jobbet, säger hon.
Den första information hon fick om tragedierna kom via Facebook.- Jag såg bilder på regeringsbyggnaden och kunde inte fatta att det var Oslo, berättar hon. Sedan har hon följt uppdateringar på nätet och nyhetssändningar.- Hela lördagen satt jag vid tv:n, berättar hon. Det var skönt att svensk tv sände direkt från nrk så att nyheterna kunde komma ut så snabbt som möjligt. Man vill ju veta så mycket som möjligt. Hennes mammas kusin som arbetar i regeringsbyggnaden fick en träplanka i huvudet när bomben sprängde sönder stora delar av huset.- Hon fördes till sjukhus, men mår efter omständigheterna bra, åtminstone fysiskt, berättar Pia som har skickat meddelande till sin släkting via Facebook. Många ungdomar från Fredrikstad deltog i det socialdemokratiska ungdomsförbundets sommarläger på Utöya.- Det är ingen som jag känner, vad jag vet än, men Fredrikstad är ingen jättestor stad, så troligen känner jag någon som i sin tur känner drabbade, förklarar Pia.
Hon har tänt ljuslyktor vid grinden utanför villan i Hässleholm och på en av dem sitter ett märke i de norska färgerna, ett sådant som norrmännen brukar fästa på kläderna under 17 maj-firandet. Efter hand har det ofattbara blivit mer verkligt.- Först tänkte jag bara att sånt här inte kan hända, inte i Norge, vi har nog tyckt att vi varit lite skyddade. Men när jag läser mer detaljerade historier från människor som var där blir det mer levande, berättar Pia. Hon tycker att det är tråkigt att folk ofta är för snabba med att dra slutsatser, exempelvis att terroristen måste vara en invandrare eller att polisen inte var snabbt nog på plats.- Jag är säker på att poliserna gjort allt de kunnat, säger hon.
När hon pratar med sina släktingar förstår hon att alla tar tragedierna mycket hårt.- Det tar mycket även på dem som inte har några drabbade anhöriga. Sonen Adrian har haft många frågor efter att ha sett nyheterna på tv.- Jag försöker svara så gott jag kan. Egentligen går det ju aldrig att förklara varför sånt här händer, men det är ändå viktigt att prata om det, säger Pia. Hon tyckte att Norges statsminister höll ett bra tal till folket.- Det var ett jättefint tal om öppenhet och att stärka det positiva. Han svarade också bra på en fråga om vad vi ska göra för att minska risken att sådant här händer igen när han sa att vi ska ta hand om varandra och vara tillsammans med våra nära och kära.
Pia känner att även svenskarna delar sorgen.- Det är många som vill visa sitt stöd, berättar hon. När det händer så nära går det inte att stänga av på samma sätt som vi ofta gör vid katastrofer längre bort. Många svenskar har släkt och vänner i Norge. Det som hände i Norge kunde lika gärna ha hänt här.
