”Jag är stolt över att vara missionsförbundare”

Joakim och Anna har packat upp de flesta flyttkartongerna och det börjar bli hemtrevligt i lägenheten.– Vi trivs bra, vi har kollektiv trädgård bakom huset, där både gamla och unga träffas och umgås. Det gillar vi.Joakim är inte direkt någon främling i trakten. Hans far, Gunnar Götborg, var pastor i Missionskyrkan från 1969 till 1977 och Joakim tillbringade sina första sju år här.

Som barn drömde han om att bli brandman, men när han blev tonåring ändrades hans fokus.– Jag var ganska barndomsnaiv i unga tonåren. För mig var det självklart att alla som tror på Gud borde jobba i kyrkan. Jag har garvat åt det många gånger, men det blev ju så för min del. Resan har inte alltid varit enkel, men för mig är det ett spännande jobb som bottnar i en personlig kallelse.

Efter teologistudier började han sin tjänstgöring i Mariefred. Att stå bakom predikstolen var inte något som fick Joakims ben att skälva.– Nej, jag tror att de flesta som väljer detta yrke trivs att stå framför folk och höra sin egen röst. Så känner vi väl också att vi har något att förmedla, annars skulle det var galet att bli pastor.

Joakim tycker om att predika, men det är inte alltid som budskapet blir så tydligt som han hade önskat.– Jag minns en dialogpredikan som jag höll med en kollega. Den var riktigt dåligt, även fast vi hade förberett oss väldigt noga. Efteråt sa en dam till mig att hon inte hade hört så mycket av min predikan, men hon uppfattade ordet frid så hon var nöjd ändå.Förr förberedde han sig i dagar och skrev ner allt på manus, numera predikar han helst utan papper.– Jag vill förmedla det som ligger på mitt hjärta, inte något som står i manus.

Anna har han känt i många år och i våras gifte de sig och nyligen bestämde de sig för att lämna Värmland för en framtid i Hässleholm.– Vi har en spännande period bakom oss men jag trivs med nya utmaningar. Mitt jobb som pastor stavas "relation". Det är relationer som gör hela livet och jag känner mig stolt över att vara missionsförbundare. Jag vill visa att vi är en kyrka i Hässleholm för alla hässleholmare, inte bara för de troende. Vi ska jobba utåt, det handlar om att skapa förtroende och trovärdighet. För Joakim är det viktigt att jobba tillsammans mot ett gemensamt mål. – Min starka sida är att jag är en inspiratör och entreprenör. Jag gillar att springa in i högen av folk, bolla idéer och inspirera.

Han brinner för många olika verksamhetsområden.– Jag kan skjuta upp hur många raketer som helst, men det är nog främst inom fyra områden vi ska satsa: scouterna,starta en barnkör, jobba med ledarresurser samt förbereda så vi vågar möta de som kommer hit genom exempelvis Alfakurser. Gudstjänsterna är också en mycket viktig del, där jag vill att folk ska vara delaktiga och inte bara bli serverade.

Viktigast av allt är att folk vågar söka sig inom kyrkans fyra väggar, det ska vara en mötesplast för alla.– Oavsett om du är troende eller ej, så tror jag att folk i grund och botten är ganska lika. Vi har samma grundläggande behov och stöter på samma bråte under resans gång. Att jobba med relationer tror jag är viktigt.Installationsgudstjänsten äger rum den 4 september, men Joakim är redan i full gång. – Jag upplever att Hässleholms missionskyrkan är en god miljö, det är gott om "goa ögon och goa händer".

Joakim Götborg har många intressen. Han spelar piano, orgel och älskar körsång. Han har tidigare sjungit i Bro kammarkör och tillsammans med hustrun Anna smider de smått galna planer därhemma.– Ja, tänk om vi kunde köra i gång ett Körslaget inom kyrkorna här i Hässleholm. Hur kul hade inte det varit?

Han gillar även sport, både att utöva själv och att titta på. – Jag älskar fotboll och håller på Djurgården. Joakim och Anna är också sanna friluftsmänniskor, men har inte haft så mycket tid att utforska trakten ännu. – Nej, vi har mest packat upp flyttlådor, säger Anna och fortsätter: – Fast jag är imponerad över hur trevliga människor är här, både när vi går på stan eller är ute i trädgården. Folk kommer fram och pratar.

– Det enda vi saknar är vattnet. Vi har ju levt vid Västeuropas största sjö, Vänern, men vi får väl byta ut segelbåten mot en liten motorbåt i stället. – Ja, jag ska väl vara lite pappa ledig också, det ska bli härligt!