Reform inom mödrahälsovården

Under en pressträff i Lund på torsdagen försvarade regionråden Gilbert Tribo (FP) och Monika Ekström (MP) det som de själva kallar en reform för valfrihet och mångfald inom mödrahälsovården. Men inför starten kommer rapporter om långa köer till mödrahälsovården i framför allt Malmö. Gilbert Tribo menar att situationen är under kontroll.– I Rosengård finns det ingen väntetid. Annars har vi fått uppgifter om väntetider för det tidiga hälsosamtalet på 2,5-5 veckor. Det är för lång tid, men den skräckbild som har målats fram, att det skulle bli en katastrof, den ser inte vi, säger han.Han påpekar att läget kan vara bättre eftersom regionen inte har fått in statistik från de privata enheter som har börjat sin verksamhet. I korthet förändras mödrahälsovården i Skåne på så sätt att samma vård ska erbjudas över hela Skåne. Varje gravid kvinna får en vårdpeng som följer henne dit hon söker. Själva organisationen flyttas över från kvinnoklinikerna till primärvården. Alla enheter som vill erbjuda mödrahälsovård får ansöka om ackreditering. Om de uppfyller vissa krav blir de godkända. Samma regler gäller för privata som offentligt drivna enheter. Systemet omfattar även preventivmedelsrådgivning och utprovning samt cellprovtagning. Regionpolitikerna tror att mödravården, genom det nya systemet, blir självreglerande. Köerna försvinner genom att kvinnorna själva får bestämma var de vill gå barnmorskan.– Resurserna går dit kvinnorna väljer att söka. De enheter som därmed får mer pengar kan anställa fler barnmorskor, säger Gilbert Tribo.– Ett av bekymren med den tidigare organisationen var att kvinnoklinikerna vill centralisera, samla ihop vården i större enheter. Vi tror inte att det är det människor vill ha. Nu får framtiden utvisa vad de skånska kvinnorna tycker är bäst, säger Monika Ekström. När planerna blev kända i våras utbröt en smärre proteststorm från många barnmorskor. De menade att en välfungerande organisation, som tagit åratal att bygga upp, skulle slås i spillror med ett pennstreck. Övergången från kvinnoklinikernas paraply till primärvårdens, fruktade barnmorskorna skulle leda till isolerade enheter ute på vårdcentralerna. I värsta fall skulle barnmorskorna vara underlydande chefer som inte förstår verksamheten och skulle ta resurser från mödravården till den övriga vården ifall ekonomin blev dålig.

Gilbert Tribo känner till barnmorskornas argument och medger att det brustit i informationen till barnmorskorna.– Förändringen kom inte brådstörtad. Vi hade talat om den sedan 2008. Men jag är självkritisk till att vi så sent meddelade att barnmorskorna rent organisatoriskt skulle flyttas från kvinnoklinikerna till primärvården, säger han.Det var framför allt denna del av reformen som väckte ett sådant motstånd, menar han. Regionpolitikerna anser också att de har lyssnat till kritiken och gjort vissa förändringar av de ursprungliga planerna. Till exempel måste en gynekolog eller en läkare med erfarenhet av mödravård vara högst medicinskt ansvarig för en enhet. Det är en skärpning från det ursprungliga kravet som sa att det räckte med en läkare.