Chefen som pendlar och spelar flöjt
Att börja ett nytt chefsjobb som 62-åring är kanske inte ett helt självklart val för alla. Men det passade bra för Bo Öhrman vars rektorsvikariat på Ängelholms kulturskola gick ut i somras samtidigt som han var fortsatt sugen på att jobba. Det är ju ändå tre år kvar till pensionen. – Jag tycker det är bättre att fortsätta utvecklas i stället för avvecklas, förklarar Bo Öhrman när vi träffar på hans tjänsterum högst upp i gamla HTS-byggnaden. Fönsterna är vidöppna och han har utsikt mot stadsparkens och skolgårdens kraftfullt grönskande träd.
Från de olika repetitionsrummen i huset hörs musik vilket passar honom bra. I hela sitt liv har han spelat tvärflöjt och spelade under många år i en teaterorkester hemma i Östergötland.Spelar gör han fortfarande, fast inte professionellt. Nu blir det mest för sitt eget höga nöjes skull hemma på kammaren. Och jodå, han har spelat en snutt för musiklärarna på skolan.Det här med att ha bostaden 35 mil bort tar han lätt på. Att långpendla är han van vid inte bara från åren i Ängelholm.– Tidigare har jag veckopendlat till Östersund i fem år. Min fru och jag turas om att åka till varandra. För jobbets del är det en fördel att veckopendla, jag står ju till tjänst under hela veckan jag är här. Dessutom har jag efter 60 år fått chansen att upptäcka Skåne, förklarar han.
Hässleholm har han inte upptäckt ännu. I alla fall inte tillräckligt mycket för att vilja ge något omdöme i tidningen säger han.Han började jobba som musiklärare 1977 och sedan dess har han hela tiden arbetat med musik och kultur i någon form. Hässleholms musik- och kulturskola börjar han få grepp om, i alla fall på strukturen. Han har precis börjat åka med lärarna för att följa verksamheten ute på kommunens skolor. Bo Öhrman är chef över ett 40 talet medarbetare som undervisar cirka 1 600 elever.I höst är det förresten dubbeljubileum på gång för musik- och kulturskolan. Skolan fyller 60 år och den aktiva föräldraföreningen fyller 40. Något som ska firas som ett gemensamt 100 års jubileum i oktober.
– Här finns mycket som är bra, särskilt att det finns så många ensembler och att man börjar med verksamhet tidigt. Både att spela gitarr men också med babyrytmik och barndans.Han ser inga särskilda hot mot musikskolans starka ställning i Hässleholm. Men än att skolan självt börjar misslyckas med att fånga upp eleverna, att barnen väljer bort musiken för något annat. Fast det ser han inte som någon överhängande fara.Varför ska man börja på musik- och kulturskolan?– Vi ger barnen chansen att upptäcka något spännande som stärker deras utveckling och som de har nytta av under hela livet. Dessutom är det förhållandevis billigt att spela. Att spela instrument är också bra för all annan inlärning, eftersom man lär sig att koncentrera sig, förklarar Bo Öhrman.
Det finns i dag fler vägar och möjligheter att skapa musik än någonsin. Inte minst elektroniska möjligheter. Bo Öhrman tror att det kommer att påverka elevernas val av instrument. Han kan också se en förändring hos barnen mot att belöning i form av framsteg ska komma snabbare, jämfört med när han började som musiklärare 1977. Det leder till att färre kommer att välja svårare instrument, tror han.– Jag tror visst att intresset för att spela exempelvis trumpet och tvärflöjt kommer att finnas kvar men det blir kanske inte så många som spelar som i dag, resonerar han.
Förutom musik tycker han om att vistas i naturen och att läsa. – Det blir rätt mycket deckare men just nu håller jag på att avsluta *Carl von Clausewitz Om kriget. En mycket intressant bok. När vi ska bilderna till intervjun börjar vi på Bo Öhrmans kontor. Fast här har inte tänkt vistas så mycket, han avser att vara en rörlig chef som ska synas ute i verksamheten. Mobilen får bli lite av kontoret på fickan. Bilderna som Bo Öhrman känner sig mest bekväm med tar vi inne hos Jennie Stjernström som får en gitarrlektion av läraren Jan-Eric Ström.
