Strid under falsk flagg

Den moralkonservativa falangen tar varje chans att sänka partiledaren Göran Hägglund (senast i en debattartikel i Svenska Dagbladet i lördags) och gör det under falsk flagg. En falsk flagg som drar med sig en och annan ur den mer sansade allmänborgerliga skaran. Den kristna högern talar om att det behövs en partiledare som entusiasmerar och att det gjorts bra saker på socialdepartementet som inte kommit ut ordentligt. Därav viljan att byta.Allt det där kan ju ha relevans men den gruppering som är drivande för att peta Hägglund har aldrig gillat honom och har en politisk agenda med sina avgångskrav. De vill helt enkelt driva Kristdemokraterna i mer konfessionell konservativ riktning. Avgångskraven handlar sålunda om mer än Hägglund som person. Det är en kamp om den politiska inriktningen på ett helt annat sätt än vad exempelvis ledarstriden i allianskollegan Centerpartiet handlade om. Vad de moralkonservativa krafterna inte tycks förstå är att den inriktning på politiken de vill se är ett recept för katastrof för partiet. Väljarunderlaget för en sådan inriktning är för litet för att på egna meriter nå riksdagsspärren och försämrar samtidigt chanserna att få borgerliga stödröster. Oaktat att de konfessionella krafterna inte ser detta borde de vara så öppna och hederliga att de faktiskt talade om att det handlar om en strid om partiets politiska kurs. Att ta strid under falsk flagg är inget annat än fegt.

Hägglund har aviserat att han inte tänker backa från en fajt och uppmanar sina motståndare att ställa en kandidat på banan. Ett ovanligt drag som visar att det är en kamp om den politiska inriktningen det handlar om. Det visar också att Hägglund tror sig veta vilken politisk inriktning partimajoriteten förespråkar.