Kampen i ett inrutat familjeliv

Kärnan i Mats Jonssons serier har alltid varit Mats Jonsson. Allting är självbiografiskt. I Mats kamp står tecknaren och Galagoredaktören mitt i sambolivet i 2000-talets Stockholm, omgiven av teknikprylar, lattemorsor och planer på självförverkligande. Bakom sig har han en av de mest hyllade svenska serieromanerna, Hey Princess (2002), som handlar om livet han levde under 90-talets indiepopera. Bredvid sig har han sin stora kärlek – Victoria – som han träffade i slutet av Hey Princess.

Mats kamp tar vid där Hey Princess slutar. Omslagsfotot (där Mats håller sin dotter Ellen i handen) signalerar temat: livet som småbarnsförälder. Jaha, där hamnade även han, alltså. Exakt hur redovisas i plottrigt detaljerade små rutor med mycket text.

Det är en spännande resa, för det är ingen lätt sak att välja barn eller inte barn. Mats och Victoria gör avvägningar för och emot i stil med – för: "slippa ensam ålderdom", "risk för meningslöshet", "ingen verkar ångra sig", och mot: "bli klyschiga småbarnsföräldrar på Söder", "inte få sova", "inte klara av det", "läskigt med förlossning". Han väjer inte ens för att hänga ut sina egna potensproblem, som bokförs på mot-kontot.

Mats Jonsson ringar in det vakuum som kan växa i långa samboförhållanden. Runt det snurrar jobbliv, självförverkligande konstprojekt och utekvällar – men något riktigt saknas.När dotter Ellen till slut kommer är det ett annat maskineri som sätter igång. Typiska småbarnssaker som blöjbyten och sömnlösa nätter, visst, men inifrån Mats familj ser man också nutidens samhälle spegla sig.

Victoria får en alltmer pressade arbetssituation i sitt läraryrke på grund av nedskärningar, vilket påverkar deras förhållande – något som Mats Jonsson skildrar med sitt svartaste tusch.Han ger också en tydlig bild av krackelerande vardag hos en privilegierad medelklassfamilj som är sönderstressad av känslan att aldrig göra tillräckligt. Stressen omvandlas till en uppgivenhet som hotar familjeförhållandet inifrån.

Ja, det är en spännande resa genom Mats Jonssons liv som nog kan stämplas med "föräldradokument 00-tal", precis som Hey Princess fick epitetet "ett generationsdokument". Man behöver inte heller vara småbarnsförälder för att ha behållning av boken. Mats kamp utgår alltid från hans känslor, vilket gör berättelsen allmängiltig nog att beröra vem som helst.