EU:s regler motverkar närodlat

Under Centerstämman i Åre nyligen besökte jag och några andra j0urnalister en mjölkbonde i trakten. Mjölkbönderna har det tufft, det råder både överproduktion i norr och svår prispress vilket skapar osäkerhet om framtiden. Åre ligger i det glest befolkade Jämtland med bara 112 000 invånare. På andra sidan gränsen, i norska Tröndelag, bor det däremot så många som 410 000 invånare. Till skillnad mot Sverige har vårt västliga grannland varit betydligt bättre på att bevara en levande landsbygd. Nu kan tyckas att Norge borde vara en marknad för svensk matproduktion. Men den villfarelsen tog den jämtländska mjölkbonden snabbt ur mig. Norrmännens tullar sätter effektivt stopp för alla försök att försöka sälja livsmedel över gränsen sju mil bort. För att bevara sitt jordbruk och en levande landsbygd skyddar landet sin egen livsmedelsproduktion. I Sverige går vi snarast motsatt väg, Vi har hårdare djurskyddskrav och strängare miljöregler för svenskt jordbruk jämfört med andra länder och gynnar därmed livsmedelsimport. Jag träffade också en förträdare för den ideella stiftelsen Fjällbete. Den drivs gemensamt av lokala bönder och krogar i Åre med omnejd och går ut på att lansera lokalt producerat lammkött av hög kvalitet. Produkterna har fått ett mycket gott renommé och marknadsförs hårt av de lokala krogarna till de kräsna gästerna som är beredda betala ett lite högre pris för mat som motsvarar högt ställda krav. Även om stiftelsen har svårt med lönsamheten har det gett nytt hopp till bönder i trakten som ägnar sig åt fåruppfödning. Privata företag som krogarna i Åre kan välja att sälja närproducerade livsmedel. Många konsumenter tilltalas också av att det är lokalt producerad mat från djur som föds upp på ett etiskt acceptabelt sätt. Men den offentliga sektorn i Sverige, staten, landstingen och kommunerna, kan inte göra det som norrmännen gör, värna det egna jordbruket. EU:s upphandlingsregler sätter den fria rörligheten av varor före allt annat. Jordbruksminister Eskil Erlandsson som i dagarna varit i Skåne har pläderat för att exempelvis skolor skall kringgå EU:s regler genom att dela upp sina upphandlingar. Gör man det så kan man ta sig runt EU:s upphandlingskrav. Möjligen kan det fungera. Men det finns risk för att EU även täpper till denna möjlighet och hävdar att den står i strid med dess konkurrenslagstiftning. Dessutom är det komplicerat att hålla på och dela upp upphandlingar av skolmat eftersom det leder till ökad adminstration som fördyrar inköpen. Närodlat producerad mat värnar det öppna landskapet, gör att maten kommer från djur som behandlats bättre än i många importländer och betyder att vi undviker långväga och miljöskadliga livsmedelstransporter. Men detta är inget som EU tar hänsyn till. Det är faktiskt rent snurrigt. Samtidigt som EU prioriterar arbetet för en renare miljö så förbjuder man en livsmedelsupphandling i den offentliga sektorn som begränsar skadorna på miljön. Den ena handen vet inte vad den andra gör med resultat att det levande jordbrukslandskapet utarmas.