Okomplicerat och gripande

Det går alldeles utmärkt att skriva en riktigt bra kriminalroman utan vare sig superkomplicerad intrig, chockerande våldsinslag, fördjupningar i avancerad vapenteknik eller high tech brottsplatsundersökningar. Det visar brittiska debutanten Belinda Bauer i sin Mörk jord (Modernista). Trots det, eller kanske snarare det, är Mörk jord en av de mest spännande och inte minst gripande kriminalromaner jag läst på mycket, mycket länge.

Belinda Bauers huvudperson är 12 år och heter Steven Peters. Han bor med mamma, mormor och lillebror Davey i det lilla samhället Shipcott , precis i kanten av den väldiga Exmoorheden. Varje dag efter skolan beger sig Steven ut på heden med lite matsäck och en stor spade. Ibland har han sällskap av bästa vännen Lewis men oftast är han ensam. Koncentrerat gräver han där timme efter timme med förhoppning om att hitta sin morbror Billys kropp.Billy försvann för 18 år sedan, långt innan Steven var född och alla i Shipcott är övertygade om att han föll offer för den beryktade seriemördaren Arnold Avery som åkte fast ett år efter Billys försvinnande. Billys kropp hittades aldrig men Steven är säker på att den ligger begravd någonstans på heden i närheten av platserna där man hittade Averys andra offer. Steven är också säkert på att bara han hittar Billys kropp så ska hans mormor sluta stå och stirra ut genom fönstret i timmar varje dag och hans mamma ska bli glad och de alla en lycklig och kärleksfull familj.När grävandet inte räcker till tar Steven ytterligare ett steg närmre sanningen genom att skriva brev till Arnold Avery i fängelset och försöka få honom att avslöja var han gömt Billys kropp. Till hans stora förvåning svarar Avery och snart är en ödesdiger brevväxling dem emellan i gång.

Mörk jord är en oerhört koncentrerat skriven kriminalroman som obönhörligt för oss mot Stevens uppgörelse med mördaren och mot sanningen om Billys öde. Det är en riktigt vidrig skildring av vidriga brott och samtidigt en vacker och kärleksfull skildring av en liten pojkes desperata försök att förändra sin tröstlöst gråa familjesituation. Belinda Bauer har en fantastisk känsla för så väl stämningar som miljöer och känslor. Hon tar med läsarna in i Stevens hem, ut på heden och inte minst in i Arnold Averys snedvridna tankevärld på ett sätt som gör det omöjligt att värja sig.

Jag köpte Belinda Bauers bok redan förra våren när jag var i London. Då fanns den framskjutet placerad på deckarhyllorna i varenda bokhandel jag var inne i och den såg definitivt lockande ut. Väl hemma hamnade den i en ska-snart-läsa-hög och där har den blivit kvar. Tur kan jag på sätt och vis tycka nu när jag långsamt har avnjutit Modernistas smakfullt designade svenska utgåva. När jag jämför den med originalet står sig Ulla Danielssons översättning dessutom fint. Det här är läsning som man vill ska räcka länge och det är definitivt läsning man vill dela med sig av till alla med minsta dragning åt kriminalromaner. Att Belinda Bauer redan med sin debut vann det prestigefulla engelska deckarpriset The Gold Dagger Award förra året är inte det minsta förvånande. Det är okomplicerat, starkt, gripande och originell och bättre än så här kan det knappast bli i genren.Ytterligare en bok av Belinda Bauer finns nu på engelska sedan i september. Darkside heter den och det är ytterst tveksamt om jag kan hålla mig tills Modernista ger ut den på svenska under 2012.