”Hammaren var Olle Waltherssons signum”

Efter ett normalt julfirande med familjen somnade Olle stillsamt in på annandagens förmiddag strax efter klockan tio. Han satt som så ofta och följde nyheterna runt om i världen på tv och vid detta tillfälle var det stormen i Norrland som fångade hans intresse. En gång i tiden började livet för Olle uppe i Söndraryd, Glimåkra socken. Efter avslutad skolgång i Boalts folkskola började hans yrkeskarriär ute i skogen och på myrarna runt om i trakten. Detta var mitt under brinnande världskrig. I mitten av 40-talet träffade han en ung flicka ute på "skifterna" strax söder om Häradsbäck. Hennes namn var Doris och hon blev sedermera hans fru och vår mor. De fick 67 år tillsammans och kunde fira diamantbröllop för drygt ett år sen.Hammaren har varit Olle verkliga signum. Otaliga är de byggen som vuxit upp med hjälp av hans grova händer. Själv har jag haft förmånen att jobba tillsammans med honom under närmare tre decennier. Vi har haft många roliga stunder tillsammans. Lekstugor var ett område som han fann nöje i att bygga. Den första snickrades hemma i Boalt 1965 och den sista kom till här i Osby och gick till Monas barnbarn Filippa sommaren 2005. I 40 år var detta Olles stora fritidsintresse. Han fick där möjlighet att träffa människor och kanske berätta en sann saga ur livet, eller en historia om något helt annat. Det kommer vi nog ihåg många av oss.Dessvärre stod hälsan inte helt på hans sida. Han genomförde knäoperationer under 80-talet, cancerbehandling med gott resultat på 90-talet och nu de senast åren hade han hjärt- och kärlbekymmer som tyvärr också till slut tog honom ifrån oss.Med ödmjukhet och tacksamhet tänker jag ofta på min far och det är absolut något som jag vill bära med mig under resten av mitt liv.