Går hem i stugorna

I går höll ledningarna i sju av riksdagens partier tummarna för att Vänsterpartiet skulle välja Rosanna Dinamarca till ny ordförande. De blev besvikna. Med klara 179 mot 39 segrade Jonas Sjöstedt i partiledarvalet. Om en headhuntingfirma skulle haft uppgiften att leta fram en ny partiledare för Vänsterpartiet, skulle kravprofilen närmast till 100 procent motsvarat Jonas Sjöstedts egenskaper. Han har rätt ålder – med sina 47 år vare sig för ung eller gammal – har en gedigen arbetslivserfarenhet från verkstadsgolvet, är mycket kunnig på en rad sakområden, kan tala med bönder på bönders vis och med lärde på latin och – som ett stämmoombud framhöll - ser bra ut. Den nye vänsterledaren har mycket som påminner om finansminister Anders Borg, alliansregeringens mest populära företrädare. De går hem i alla läger. Det kommer att vara en övermäktig uppgift att försöka skrämma rörliga väljare med kommunistspöket när sympatiske Sjöstedt utstrålar hög mysfaktor genom tv-rutan. Nu är däremot knappast Alliansens partier de som skall vara mest oroliga för Vänsterpartiet med en ny ledare. Sjöstedt kommer framförallt att vara ett hot mot socialdemokratin och Miljöpartiet. Jonas Sjöstedts största problem handlar framför allt om det egna partiets politik och det skadliga inflytande som bokstravstogna kommunister har. Binder partiets majoritet upp ledningen kring stolligheter som kortare arbetstid med bibehållen lön, kvoteringar på en rad områden och socialiseringar inom vård, skola och omsorg så räcker inte ens Sjöstedts resonerande attityd till för att övertyga väljarna. Vänsterpartiet har nu en gyllene chans att lyckas med det som systerpartier i andra länder lyckats med, förvandla sig till ett modernt socialistiskt alternativ som slänger marxistiskt testuggande på soptippen. Men Sjöstedt ensam klarar inte det. @Byli.8.init:Lars J Eriksson